Tina Vernon säger hejdå: Tack, Nöjesguiden!

Den här praktikantens tid på Nöjesguiden har kommit till sitt slut.

Så sitter jag min sista förmiddag på Nöjesguidens redaktion och scannar dagens nyhetsskörd. I Resumés Morgonsvepet möts jag av den mycket upplyftande prognosen, “Det ser mörkt ut för journalister och fotografer…”. Jag ser ut genom fönstret och ja, även där ser det mörkt ut. 26 juni och regnet öser ner. Det är hårda tider för en köldhatande journalist och fotograf.

Ibland undrar jag om Beyoncés låt Irreplaceable egentligen handlar om Stockholms mediavärld. “Don’t you ever for a second get to thinking you’re irreplaceble”. Samtidigt skriver jag på en artikel om Stockholmsmyten att alla jobbar med media. Konstaterar att bara 5% av Stockholms invånare jobbar med media. Jag är en av dem, men kanske inte så länge till om en ska tro Arbetsförmedlingens profetia. “Journalister bedöms ha mycket svårt att få jobb även på lång sikt”.

Ändå. Marcus Birro får jobb. Jag upprepar, BIRRO FÅR JOBB. Jag kanske också skulle testa att bli väldigt kränkt lite oftare. Eller mer hatad.

Men jag ska inte vara bitter. Jag har åtminstone haft en väldigt fin tid på Nöjesguiden. En fin och utvecklande tid, som praktiktider ska vara. Nu vet jag till exempel att jag kan skriva manus, gräva fram trender och dricka väldigt mycket sprit.

Tack, Nöjesguiden! Jag är mycket nöjd.

(Men serri, någon, anställ mig. Please?)