Skräckregissören berättar för Nöjesguiden om den helvetiska inspelningen av långfilmsdebuten Feed, Flugan-traumat och den svenska filmindustrins ointresse för genrefilmer.
Lagom till Halloween kommer Feed, Johannes Perssons långfilmsdebut, som zoomar in på spökturism och influencersamarbeten. Bakom idén står bland annat Youtube-profilen Joakim Lundell och på rollistan märks stjärnskotten Sofia Kappel (Pleasure, Stammisar) och Molly Nutley (Bröllop, begravning och dop).
Jag intervjuar Johannes när han håller på att packa inför en tre veckor lång Europaturné med sitt sludge metal-band Cult of Luna. The Long Road North heter deras nya skiva som en av recensenterna beskrivit som ”så stark och kraftfull att den förtjänar en egen plats i det periodiska systemet”. När jag frågar huruvida det är rock’n’rolligt att vara ute på turné får jag till svar:
– Ledsen att göra dig besviken, men jag är aldrig så utvilad som när jag kommer hem från en turné haha. Det är det närmsta semester jag kommer någonsin.
Samma sak kan man inte säga om inspelningen av Feed på Ljusterö tidigare i år.
– Det var…. Det var det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv. Tufft för alla inblandade. Vi hade sådan fruktansvärd otur med allt – vi frågade oss varje inspelningsdag: vad kommer att gå åt helvete den här gången? Tystnad, tagning och då börjar det spöregna – trots att det inte skulle komma en droppe. Nästa dag – strömmen går på hela ön. Det var helt sinnesjukt! När någonting blev lyckat sa vi wow – Murphys lag blev inverterad. Vi trodde att vi skulle bli tvungna att lägga ner. Alla har krigat för att få den klar.
Jag har inte fått se den färdiga filmen. Hur skulle du pitcha den?
– Haha, du har inte sett den av den enkla anledningen att den inte är klar. Jag sitter med den as we speak. Själva hisspitchen är att två influencers åker med sina vänner på ett betalt samarbete till en glamping på en ö. Kring sjön som omger ön vilar det en myt om en kvinna som blev dömd för häxeri och mötte en våldsam död. Vad som är content och vad som är verklighet vet man inte riktigt. Allt ställs på sin spets och myten kanske inte är en myt eller är den det?
Vad är din inställning till influenceryrket?
– Jag tror att det kan vara nyttigt för människor överlag att ha en kritisk inställning till influencers. För mig är den världen väldigt främmande men i och med filmen har jag fått förkovra mig i tematiken. Kontakten med Joakim Lundell har varit väldigt nyttig. Att se diskrepansen mellan persona och person. Den du nu pratar med är inte samma person som står på scen med Cult of Luna. Folk borde ha ett kritiskt förhållande till sina idoler för de har så jävla mycket makt.
Du själv är rätt kritisk till fördelningen av medel inom svensk filmindustri.
– Med skräck är det likadant som med metalmusiken. Ingendera ingår i den så kallade finkulturen. När man tittar på vad som finansieras i Sverige med offentliga medel, blir det uppenbart att skräck inte anses vara ”riktig film". Det är fruktansvärt tråkigt. Jag tycker att institutioner som SFI fan får skärpa sig! Ibland vill man se dramer men ibland vill man se människor dö väldigt blodigt och långsamt. Det måste finnas plats för finansiering av båda.
Du sa i en intervju att du som musiker hatar att släppa singlar. Hur känner du inför hela PR-maskineriet som ska göras kring filmen?
– Man pajar dramaturgin helt genom att plocka ut en del av helheten. Jag är en spoilerfascist. Jag är hatisk mot folk som spoilerar grejer. Jag fattar att man måste få folk att komma och se filmen, men det skär i hjärtat att behöva släppa en trailer.
Vad tycker du är mest lockande med skräck?
– Det kittlar att bli skrämd. Det som intresserar mig är vad som händer med människor när all yttre påverkan slås ut. I ett totalt anarkistiskt tillstånd - när det inte finns polis, och där du är utsatt för livsfara. Vem räddar andra, vem armbågar sig fram, vem försöker hålla ordning - där kommer människors sanna personlighet fram. Skräckfilmernas största styrka är också att man använder filmmediets alla element till max. Det finns inga begränsningar för vad du kan göra.
Vilken skräckfilm har gjort störst intryck på dig?
– Flugan som jag såg hos en kompis när jag var sju-åtta år. Jag har inte sett den sedan dess, jag skulle inte våga. Helvete, vad jag är traumatiserad av den.
Och hur nöjd och traumatiserad är du när du tittar på Feed?
– Jag lovar en sak. När folk lämnar biosalongen kommer de inte känna att de har sett en svensk film. Där har vi verkligen landat. Jag har inte sett en liknande svensk produktion. Och det, du! DET!
Feed har svensk biopremiär den 28 oktober. Läs även Daniel Hånberg Alonsos recension av Feed
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 10, 2022.
