Högerpropagandisten Chang Frick får panelplats i SVT:s frågesportprogram Invandrare för svenskar.
I ett av hörnen sitter han, med sin uppknäppta skjorta och livströtta uppsyn. Chang Frick. Kanske har du hört talas om honom, kanske har du det inte. I vilket fall är han chefredaktör för Nyheter Idag, en sida som startades av Sverigedemokraternas Kent Ekeroth som ett svenskvänligt alternativ till vänsterbliven gammelmedia.
Men nu är Chang Frick inte aktuell som högervirrpanna med osäkrad propagandapenna, utan som en av paneldeltagarna i SVT:s nya frågesportprogram Invandrare för svenskar. Ett program där en panel av invandrare ska förklara utländska traditioner och begrepp för tre tävlande svennebananer, som i sin tur ska gissa om det är sant eller påhitt. Det är ett lekprogram där stojigheter uppstår, som att tävlingsdeltagare är bensäkra på att “tabbe” är slang för tabasco och inget annat.
Frick är inte det enda kontroversiella namnet i panelen. I andra avsnittet ser vi Makode Linde. Konstnären vars största claim to fame är den skrikande black face-tårta som han fick den föredetta kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth att skära upp en bit av.
Chang Fricks medverkan i SVT:s familjeunderhållning har inte passerat obemärkt. Aftonbladets kulturchef, Karin Pettersson skrev att SVT gjort en ”taktisk manöver för att undvika kritik från det högerpopulistiska, malande drevet”.
Att familjeunderhållning riktar rampljuset mot ett troll är inget nytt. Ni minns Alexander Bard i Idol- och Talang-juryn, och innan dess Ny demokrati-galningen Bert Karlsson som satt i fler panelsoffor än vad jag orkar räkna. Skillnaden då var att det inte fanns en motpart. I Invandrare för svenskar finns ett skyddsnät av andra paneldeltagare med olika bakgrunder och tillhörigheter som stötdämpare.
Jag blev också chockad när jag startade det första avsnittet och vips så satt han där. “Den romsk-judiske hästhandlaren” (inte mina ord), orakad, i uppknäppt skjorta och gjorde fingerkanoner mot kameran när han presenterades för publiken.
Men för mig är Chang Frick inte en dealbreaker, tvärtom tillför han det sälta som programmet behöver. Frick är en loose canon som när som helst kan spåra (se fingerkanonerna), vilket ger programmet en nerv som manusskämten saknar. Stämningen när programledaren Ahmed Berhan rasist-roastar Frick eller för den delen när Fricks egna skämt inte får fäste är bra cringe-tv.
På Expressen blev kulturchef Victor Malm så begeistrad att han tyckte att Invandrare för svenskar borde ersätta På spåret. Jag är inte lika övertygad om att det är public services räddning. Men det kan vara Sveriges.
Ja, nu blir det “we shall overcome”-varning här. För om det är något vi behöver så är det hela spektrat. Public service har som uppdrag att visa hur Sverige faktiskt ser ut. Representation på riktigt. Inte polerat och förställt, utan ärligt och spretigt. Då får vi räkna med lite skit i hörnen.
Läs även: "Ingen skillnad på snabba cash och snabba röster".
