The Sweet Serenades självsäkra debut för drygt ett decenium sedan var full av utpräglat hitvänlig handklappspop som inte uppmärksammades efter förtjänst, men två uppföljare har inte nått riktigt samma höjder.
Nu har duon reducerats till att vara Martin Nordvalls egna projekt, och med producerande Johannes Berglunds hjälp har det inneburit ett starkare fokus och ett avsevärt synthigare sound. Det är fortfarande pop i botten, men mörkare, tätare och intensivare, och det klär Martin Nordvalls röst väl.
Samtidigt släpper han inte det minsta på sina hitpotentialkrav i upptempospår som Runaway, liksom Close to Me och och Bring the Fire som båda låter inspirerade av gamla Sheffield-ikoner som tidiga Human League.
Läs även: Besatt av Martin Nordvall.
