Man kan anta att dokumentärfilmare ständigt letar efter intressanta ämnen. Maria Fredriksson har med sin film Miraklet i Gullspång inte bara hittat ett intressant ämne. Hon har vaskat fram guld. Två norska systrar får ett tecken av Gud, köper en lägenhet i Gullspång och när de möter lägenhetsägaren är hon en kopia av deras döda storasyster, som begick självmord 30 år tidigare. Om detta låter som en spännande inledning så är det ingenting mot vilken väg dokumentären tar.
Det finns så mycket att säga om Miraklet i Gullspång att det är svårt att veta var man ska börja. Man bjuds på en hejdlös berg- och dalbana till berättelse med så många lager, sidohistorier och karaktärer att det skulle kunna räcka till minst en till dokumentär. Att det är Norges egen Tiger King skulle man kanske kunna påstå, men det är nog mest i det galna persongalleriet det finns likheter i mellan dokumentärerna. Snarare är det lite Fargo och Twin Peaks mixat med en hel del true crime.
Krockarna mellan olika livsåskådningar är både humoristiska, varma och jobbiga. Religion framställs som om den hyperreligiösa och tokiga Margret White-mamma till Stephen Kings romanfigur Carrie skulle ha tebjudning med Moder Teresa och superateisten Christer Sturmark. Inget ont om dokumentärens medverkande. De är alla underbara människor men kontrasterna i deras personligheter lyfter verkligen filmen och är mycket underhållande. Bedöm själva om berättelsen är ett mirakel, ödet, slumpen eller vad ni vill tro.
Knappast hade Maria Fredriksson räknat med detta när hon började med sin film. Miraklet i Gullspång är sannerligen ett mirakel för alla dokumentärfilmsälskare. Hösten är räddad, halleluja!
Läs även På jakt efter mirakel och Nöjesguidens intervju med regissören Maria Fredriksson: Miraklet i Gullspång
