I en värld där all humor måste vara äkta och personlig finns det ingen plats för clowner som halkar på bananskal.
“Fittkraft! Fittkraft! Fittkraft!” mässar de unga kvinnorna i S&M-outfits som saxar varandra framför kursens obekväma deltagare. Det var inte riktigt det här Maria såg framför sig när hon signade upp sig på clownskolan. Hon ville bara bort från sitt trista liv bestående av tråkigt jobb och usla tinderdejter och träffa likasinnade slapstick-älskare som vill lära sig att snubbla festligt på bananskal. I stället fick hon psykotiska fullblodsnarcissister till kursare och avantgardistiska fitthyllningar i ansiktet.
SVT:s nya komediserie Kurs i självutplåning om clownentusiasten Maria är bara en av många verk från i år där psykoclownen har en framträdande roll. Från den barnmördande Pennywise till Joaquin Phoenix trasiga Joker via de obehagliga clowntavlorna som fungerar som lågintensiva tortyrredskap i den moralfilosofiska sitcomen The good place. Men hur gick clowner från att dratta på ändan till att äta barn och göra performancekonst om genitalier?
Det går förstås inte underskatta John Wayne Gacys roll i förskjutningen. Att den ökände seriemördaren extraknäckte som clownen Pogo på barnkalas var såklart förödande för narrens varumärkesbygge. Men clownens vemodiga rötter sträcker sig mycket längre bak än så. Historien är full av tragiska clowner. Faktum är att det är den familjevänlige pajasen som gör ballongdjur och snubblar runt i för stora skor som är en konstruktion, en kapitalistisk sådan i syfte att locka barnfamiljer till cirkusen.
I dag är clownhumor inte bara hopplöst förlegad utan också en symbol för det artificiellt fula. Det påmålade leendet är så långt från den moderna komedin där vi hyllar det autentiska och självupplevda framför det konstruerade och falska. Om det är kul eller inte är inte lika viktigt som att det är äkta.
Nog finns något att lära i Kurs i självutplåning där clownskolan blir en fond för vuxenmobbing och härskartekniker. Maria vill till skillnad från sina skitnödiga kursare bara ha roligt och vara rolig. Hon vill få folk att skratta. Men inte på det där tvetydiga sättet där skrattet fastnar i halsen, utan på ett rakt och okomplicerat vis med knasig rekvisita och larviga röster. Men kursarna som håller spoken word-monologer om alla övergrepp de har genomlevt tar upp all syre i rummet och gör det svårt att göra något annat än att förgås av alltings allvar.
I dessa ögonblick blir Kurs i självutplåning en skrattspegel att vända mot en samtid som tar allt på ett förödande stort allvar. Och i den spegeln framstår alla som clowner.
Kurs för självutplåning har premiär den 1 november på SVT.
Läs även: "True crime har förlorat sin värdighet"
