Navid Modiri tycker att man ska lägga ner sina kränkthetsvimplar och ömma tår. Men det är lättare sagt än gjort, för honom själv.
Tittar man på förteckningen över personer som medverkat i Navid Modiris podcast Hur kan vi? blir man alldeles matt. Förutom mer eller mindre uttalade rasister består gästlistan av personer som jag inte ens orkar ge en vag beskrivning av eftersom att de kommer release the fucking fury på Twitter.
Läser man Navids egen beskrivning av podcasten blir man om möjligt ännu mer matt. Han stoltserar till exempel med att podcasten är så kontroversiell att den blivit "censurerad i sociala medier", vad det nu ska betyda. Om någon riktade en revolver mot min tinning och tvingade mig att välja mellan att lyssna på det en timme och 59 minuter långa avsnittet av Glenn Hyséns podcast Göttännapodden som gästas av Frölunda Indians gamla högerforward Patrik Carnbäck och valfritt avsnitt av Hur kan vi? hade jag valt det förstnämnda alla gånger.
I förra veckan samlade Navid Modiri ett Traveling Wilburys av gaphalsar för en tre timmar lång liveshow i Malmö. Lineupen såg ut på följande vis.
Att ingen av de inbjudna, inte ens Gudrun Schyman, tittade sig omkring, funderade på vad de hamnat i för sällskap och ställde in sin medverkan övergår mitt förstånd. Hur kan samtliga inblandade vara bekväma med att de bokats för att de har "starka åsikter"? Som att det skulle ha ett egenvärde att ens åsikter är starka.
Nåväl. Inför denna samtalskväll om invandring, teknologi, jämställdhet och religion sa Navid Modiri i en intervju med Nyheter Idag(!) att han "hoppas att människor, kända och okända kan lägga ner sina kränkthetsvimplar, sina rasistkort, sina ömma tår och komma och prata med människor som de inte håller med." Men när han läste vår 17-årige bloggare Djangos reportage från showen hade han tydligen svårt att lägga sina egna kränkthetsvimplar och ömma tår åt sidan.
"Nöjesguiden-"skribent" glömmer ta sin medicin och får psykos under Hur kan vi: Live och skriver om det. Redaktör säger: OK, vi kör", skriver Navid på sin Facebooksida.
Lägg först märke till citationstecknen som omgärdar ordet skribent. Skriver man någonting som Navid inte förstår eller gillar är man tydligen ingen skribent. Då har man glömt sin medicin och fått psykos. Men den stora ironin är förstås att han ironiserar över det oansvariga redaktörskapet. Som att Navid själv aldrig har gett en plattform till någon som glömt ta sin medicin och fått psykos.
