Mannen bakom Sveriges roligaste fanzine

11:10 9 Jul 2019

Upphovsmannen till fanzinet Wiener Melange har varit hemlig. Nöjesguiden kan nu avslöja att hans namn är Julian Hase.

"Vore det sjukt att ta det över en bärs?" skriver Julian Hase i ett sms. Det är måndag och klockan är 13.26. Vi skulle egentligen ha setts på ett café på Götgatan.
"Det är jag verkligen inte främmande för. Var?" svarar jag.
"Crazy horse är iaf lugnt, och öppet. Om vi vill ha hela westernupplevelsen", skriver han.

Anledningen till att vi ses är att Julian Hase precis gett ut fanzinet Wiener Melange under pseudonymen Josh XVI Ljunggren. Det är den roligaste tidningen jag någonsin läst.
– Jag har velat testa Crazy Horse sedan de öppnade här på Götgatan också, säger jag när jag kliver in på saloonen.
– Är det en kedja alltså? frågar Julian.
– Ja. Det var ju på Crazy Horse Sturegatan som SSU:s dåvarande ordförande Anna Sjödin var inblandad i ett krogslagsmål för typ tio år sedan, svarar jag.
– Ett ställe med anor alltså, säger Julian.

Vi beställer in varsin öl och slår på inspelningsutrustningen som jag bett Julian ta med sig eftersom mikrofonen på min telefon är trasig och varken jag eller min arbetsgivare är särskilt sugen på att betala för reparationen.
Efter att jag började pusha Wiener Melange på Twitter och Instagram blev jag bombarderad med frågor om vem du är. Vem skulle du säga att du är?
– Jag skulle säga att jag är Julian Hase, en gerillahumorist kanske man kan säga.
Vad är ditt dagjobb?
– Mitt riktiga jobb är videoredigerare, alltså klippare.
Är du en ensam galning eller del av en större konspiration?
– Jag är en ensam galning i det här, men jag hoppas att det ska kunna växa och bli en rörelse. Det är målet. Att Wiener Melange ska sprida sig och få ringar på vattnet.
I en tid där ljud och bild är de dominerande humorformaten och text inte är så hippt längre väljer du att ge ut ett 50 sidor långt fanzine med roliga texter. Hur fan kom du på att du skulle göra det här?
– Det kändes som den enda vägen att gå. Alla sprider massa saker på Youtube. Filmer, sketcher och så vidare. Videos där de bara sitter och babblar in i en kamera. Jag tänkte ”Hur kan jag snabbast göra någonting som kräver noll resurser?”.
Snabbast? Jag tänker att det här måste tagit ganska lång tid.

– Det gjorde väl det. Från början hade jag tänkt mig att det skulle vara mer av ett hobbyprojekt. Det skulle gå snabbt och enkelt. Jag hade inte så höga ambitioner när jag började. Sen spårade det ur ganska snabbt och blev mycket större. Min perfektionism kom in och störde alltihop. Då tog det en jävla tid.
När började du jobba med fanzinet?

– För lite över ett år sedan. Men eftersom jag har ett vanligt jobb har jag bara jobbat med Wiener Melange på lördagar.
Varför heter det Wiener Melange?

– Historien jag har fått berättad för mig om wiener melange är att de som underhöll kaffeautomater brukade trycka på en knapp för att rengöra maskinen i slutet av dagen. Så att alla rören som gav choklad eller kaffe spolades rena ner i en kopp. De började dricka den blandningen och tyckte att det var ganska gott. Sedan döpte de den till wiener melange, som betyder ”en blandning”. Jag tyckte att det passade ganska bra in på den här tidningen, som är en massa sump som blandas men kanske blir något bra.
I och med att i princip varenda artikel i hela tidningen är fem plus får man känslan av att det är ett livsverk snarare än ett fanzine som kommer att ges ut kontinuerligt. Blir det mer Wiener Melange?
– Nej. Det tog för lång tid och tog för mycket anspråk på min kreativa förmåga. Jag skulle aldrig hinna göra en till. Plus att idéerna började ta slut. Att göra ett till nummer skulle vara helt omöjligt.

Jag upptäckte Wiener Melange genom att tidningen damp ner genom brevinkastet på redaktionen. Hur många tidningar skickade du ut och vilka skickade du till?

– Jag skickade till en början tio exemplar. Jag hade tre kriterier för de jag skickade till. Det skulle vara personer som har visst inflytande. Det skulle vara personer som har ungefär rätt humor. Och som har ovanliga namn så att jag skulle kunna hitta deras adresser. Jag skickade det till Jonatan Unge och Liv Strömquist till exempel. Idén var att det skulle finnas två faser i distributionen. Den första fasen var att jag skulle skicka till folk. Det hade jag noll förväntningar på. Jag trodde bara att folk skulle kasta den. Fas två var att jag skulle ta andra halvan av upplagan och bara sprida den för vinden i stan. Jag skulle lägga den på barer, bibliotek och så vidare. Därav pseudonymen. Jag tänkte att det skulle bli en kul mystik om någon sitter på ett fik, helt plötsligt hittar en tidning och så finns det ingen tydlig avsändare. Men jag hann aldrig till fas två eftersom du snappade upp det och började sprida det. 

Med tanke på hur många det är som hört av sig till mig bara för att säga att de skrattat så de gråtit åt Wiener Melange antar jag att responsen du har fått har varit överväldigande?
– Nej, faktiskt inte.
Är det för att det inte är många som har gett dig beröm eller är det för att du tar berömmet med jämnmod?
– Jag har fått väldigt många fina kommentarer. Men de har aldrig varit till mig personligen. Du skrev ju till exempel om Wiener Melange på Twitter. Sedan har folk kommenterar på det, och så vidare. På Instagram gör folk storys där min pseudonym är taggad. Men det är inte så många som har skrivit till mig personligen.
Men frågan var ju om du är överväldigad av responsen. Det kan du ju vara även om folk inte har hört av sig till dig personligen.

– Förlåt. Ja, men absolut. Jag hade aldrig trott att det skulle gå så fort. Jag trodde som sagt folk skulle kasta tidningen i papperskorgen. Annars hade jag kanske gjort saker annorlunda. Men nu började det hända grejer dagen efter att jag skickade ut det. Det blev väldigt överväldigande. När Anders Glenmarks dotter skrev och skällde ut mig tänkte jag ”Vad har jag gjort?”. 

Julian syftar på att Wiener Melange innehåller en fabricerad intervju med GES-medlemmen Anders Glenmark, där han kommer ut som rasist och berättar att När vi gräver guld i USA från början var tänkt som en helt annan låt.
– Den handlade om att utlänningar inte var välkomna i Sverige. Att de tog våra jobb och kvinnor och att de skulle ut med huvudet före. Den hade en rätt tydlig rasistisk vinkel kan man säga, säger han i den påhittade intervjun.
– Hon tyckte inte att det var roligt, säger Julian Hase.
Vad svarade du henne?
– Jag gav ett ganska diplomatiskt svar. Jag skrev att det är en del av ett större satirprojekt och att det inte finns något ont uppsåt. Det är en del av något större som uppenbarligen är på skoj. 
Vilken artikel är du själv mest stolt över?

– Det pendlar lite. Generellt tror jag Reinfeldt-intervjun, just för att den är lite mer ambitiös än resten. Just nu är jag väldigt nöjd med bankrånet som skildras minut för minut. Frågespalterna med Dr. Stürm är jag nöjd med. Sedan är jag extra nöjd med små detaljer här och där. Det finns en beskrivning på baksidan av vad ett magasin är. Den är jag rätt förtjust i. 
Jag tycker om självmordsbrevet, där en Bengt-Ove testamenterar i stort sett allt han äger till sin granne, som han hatar, istället för sin familj.
– Jo, det är jag nöjd med också.

Utdrag ur självmordsbrevet: 
"Alla mina övriga tillgångar, allt förutom sommarhuset och plastpåsen, går till grannen. Jag och Stig har haft ett turbulent förhållande fyllt av besinningslös psykologisk terror och ibland även fysiskt våld, och vi kommer gå till graven som bittra dödsfiender. Så just därför har jag nu valt att ge honom allt jag äger – dels för att ytterligare hamra in poängen hur motbjudande ni är för mig, men också för att sätta några rejäla griller i huvudet på honom.

Jag tycker mig se att du är ganska inspirerad av Spermaharen och 1000apor. Vad har du för humorförebilder?
– Jag har inte läst Spermaharen sedan Spermaharen var aktuell. Undermedvetet har jag nog definitivt blivit inspirerad av Spermaharen. Men det är inget jag har färskt i minnet. 1000apor hängde jag aldrig på. Jag har några kompisar som har en sida som heter Nissepedia, som är en parodi på Wikipedia. Det var ursprungsinspirationen. Det finns ett filmlexikon i Wiener Melange. Några av de texterna skrev jag för att de skulle publiceras på Nissepedia. Men sedan insåg jag att humorn kanske inte var helt rätt. Då tänkte jag att jag behåller dem för mig själv och gör något annat av dem. Det växte sedan och blev tidningen.
Två av mina tjejkompisar har frågat om du är singel. Hur står det till med den saken?
– Svaret är ja. Det var hela syftet med den här tidningen. Att få sådana här frågor.
En av dem har borderline. Skulle det vara ett problem för dig?

– Säkert inte. 
Dessutom var det en bokagent som hörde av sig till mig och bad om dina kontaktuppgifter. Jag råkar veta att du kommer direkt från ert möte. Hur gick det?
– Det var ett bra möte. Ett så kallat förutsättningslöst möte, som det heter. De var intresserade av att veta hur jag ställer mig inför att skriva en bok. Vi ska hålla kontakten. Om jag får idéer ska jag höra av mig till dem först. Men det är inte som att jag har en bokidé liggande på hyllan, så vi får väl se vad det blir av det här. 
Hur ser framtiden ut för dig?
– Jag vet inte. Svår fråga. Jag försöker att alltid ha ett projekt på gång. Jag och en kompis gjorde en animerad komediserie innan det här som heter Ruby (som handlar om Ruben Östlunds skrivkramp, reds. anm). Känner du till den?


Jag har hittat den nu när jag har googlat på dig, men jag har inte hunnit se den än.

– Nöjesguiden skrev om den. Det var en av anledningarna till att jag skickade tidningen till er. Jag tänkte att ni kanske skulle gilla det här också eftersom ni gillade Ruby. Jag kanske vill göra fler saker åt det hållet. Eller om jag kommer på någon bra bokidé och den där agenten gillar den kanske jag går den vägen. Annars kör jag väl på med fler hobbyprojekt och mitt vanliga jobb. 

Nöjesguiden har fått tillåtelse att publicera det fabricerade Hemma hos-reportaget med Fredrik Reinfeldt i sin helhet. Hela fanzinet hittar du på wienermelange.se.

Stad: 
Kategori: