"Hemliga beundrare sopar mattan med alla andra dejtingprogram", skriver Frasse Levinsson.
"Gör dig redo att ta fram skämskudden. Eller nej, knyt en skämssnara runt din hals och häng dig i skämstaket"
Så skrev jag i en artikel efter att ha hört talas om Hemliga beundrare, det nya dejtingprogrammet där deltagarna träffar personer som de beundrat länge men inte vågat säga någonting om saken till. Jag skrev att jag inte visste om jag skulle våga titta. Men nu har jag gjort det. Och det var precis tvärtom. Det gick inte att slita blicken från programmet.
Allting börjar med att vi får stifta bekantskap med Maarit. Hon är 36 år gammal, jobbar i Comviqs kundtjänst och är bandvagnsförare i hemvärnet. Hon ska träffa Mårten, som hon haft en crush på sedan de gick i högstadiet. Det vill säga i åtminstone 20 år. "Mårten är en mysig liten läckerbit som jag gärna vill ha mer än vänskap med", säger hon. Sedan får Maarit träffa programledaren Malin Gramer lite kort. "Wow, tänk om det blir ni!" säger Malin Gramer.
Mårten, som fram till att han sitter vid bordet med Maarit inte fått veta vem han ska träffa, ställer två frågor innan det är dags att prata allvar: "Vad har du gjort idag?" och "Har du sovit något i natt?" betar han av, innan han ställer den avgörande frågan: "Varför sitter vi här?". "För att se om det kan bli något mer" svarar Maarit. Det har inte ens gått sex minuter av programmet.
Innan vi får se Mårtens reaktion klipper de över till nästa dejt. Det är försäljningschefen Alex som träffar sin föredetta kollega Bea, som är eventsäljare. Det första han säger till henne är att hon är den vackraste kvinnan på den här planeten och att han är kär i henne. Det har inte ens gått tio minuter av programmet. Innan vi får se Beas reaktion klipper de över till nästa dejt.
Displayen på min mobil lyser. Jag ser att den snyggaste tjejen jag matchat med på Tinder har skrivit efter att inte ha svarat på nästan två veckor. I vanliga fall hade jag kastat mig över meddelandet. Men nu öppnar jag det inte ens. Jag måste veta hur fan den här skiten slutar först.
"Det finns inte en död sekund i hela programmet."
För visst har man sett folk vara framfusiga i dejtingprogram förut. Jag tänker särskilt på bönderna i Bonde söker fru som redan under speeddejtingen hinner fråga samtliga sina dejter om de är redo att skaffa barn och om de kan tänka sig att flytta tvärs över landet för deras skull. Men där är det på ett hypotetiskt plan. Det ska inte göras några barn direkt. Först ska de träffa sina dejter en hel sommar. Tittarna får se hela program om ladugårdar som målas om och får som vallas. Det tar kanske sju-åtta avsnitt innan bonden kramar någon av sina brevskrivare. I Hemliga beundrare tar det fyra minuter innan någon ställer en flera år lång relation på spel genom att berätta att den är kär. Sedan tar det fyra minuter till innan det händer igen. Och så fortsätter det så i 40 minuter. Det finns inte en död sekund i hela programmet.
Jämför till exempel med SVT:s nya guldkalv Första dejten, som avslutas med att paren får berätta om de vill fortsätta ses eller inte öga mot öga. Det momentet kändes gastkramande bara för någon månad sedan. Men om ena parten säger nej där får det väl inga större konsekvenser för den andra personen än att hens kväll och på sin höjd följande dag är förstörd. Det är trots allt bara ett nej från en främling. Hen går väl på dejt med någon ny nästa vecka. Men i Hemliga beundrare fuckar någon upp en tidigare välfungerade kompisrelation med sin granne. Insatserna är så höga. Det var längesedan reality kändes så på riktigt.
