Ni vet vad som gäller vid det här laget. Frasse Levinsson summerar de oviktigaste händelserna från veckan som gått.
Den här veckan skippar vi formalian där jag räknar upp andra saker som hänt i veckan och kastar oss rakt in på godbitarna. Varsågoda.
Blir man laddad av att ta ett återfall?
Aftonbladet rivstartade veckan genom att publicera den märkligaste intervjun jag läst i svensk press på länge. Artikeln handlar om travkusken Kaj Widell som till allas stora förvåning uteblivit från både fredagens tävlingar på Solvalla och lördagens V75. Kaj Widell berättar öppenhjärtigt om sin alkoholism och att anledningen till hans frånvaro var att han supit i flera dagar.
– Jag mår rätt bra nu, men jag fick ett återfall på spriten. Jag var dålig i några dagar, men lyckades bryta hyggligt… Hur fan ska man förklara för någon som inte är alkoholist? Det har gått bra en längre tid, men nu brakade det totalt. Det är snudd på omöjligt att förklara vad det är som snurrar till det i hjärnan, säger Kaj Widell.
Vi får veta att Kaj haft långvariga problem med spriten. Att han tidigare opererat in Antibus för att kunna sluta dricka, och att han efter helgens fadäs opererat in Antabus igen. De allra flesta förstår nog att Kaj Widell, som alltså intervjuas bara några få dagar efter att det här har hänt, måste plågas av en ohygglig ångest. Därför måste man säga att frågan som Aftonbladets reporter ställer till Kaj Widell är överraskande.
Jan Johansens hårtransplantation
I måndags var sångaren Jan Johansen inbjuden till Malou efter tio för att diskutera ämnet håravfall. Det komiska med hans medverkan var att han trots att han var inbjuden i egenskap av att själv ha gjort en hårtransplantation vägrade erkänna att han någonsin haft några bekymmer med sitt eget håravfall. När Malou påannonserade honom konstaterade hon att håravfall är många mäns stora rädsla.
– Jag har inte haft någon noja för det. Men när det fanns möjlighet att göra något åt det så valde jag att göra det med tanke på att jag står på scen, svarade Jan Johansen.
Då protesterade Malou och sa att han måste ha lidit av det på något sätt eftersom att han ändå valt att göra det här ingreppet. Men den invändningen bet inte på Jan Johansen.
– Nja, inte lidit direkt sådär. Men jag såg att det fanns en möjlighet att göra det. Då hamnade jag på det.
Till slut fick Malou nog och frågade vad hårtransplantationen kostade.
– Mellan 50 och 70, mumlade Jan Johansen.
– Tusen?
– Ja.
Carl Bildts oförmåga att förstå ironi
I veckan skaffade Sveriges nytillträdde närings- och innovationsminister Ibrahim Baylan Twitter. Han inledde sin vistelse med en självironisk tweet som flög totalt över huvudet på Carl Bildt: ”Innovationsministern ska tydligen finnas på nymodigheter som twitter. Nu är jag här. Vad händer?”, skrev Baylan.
Så här gjorde Carl Bildt då.
Dubbelnegationen från helvetet
Man skulle kunna göra det enkelt för sig och raljera över att det var upphetsningen över killfilmernas killfilm som satte grabbarna på Caféredaktionen ur spel. Men jag ska erkänna att jag är lika peppad på den nya Tarantino-filmen Once upon a time in Hollywood som de är. Om det är olagligt vill jag vara kriminell. Med det sagt vill jag ändå uppmärksamma dubbelnegationen som avslutade Cafés artikel om att trailern till filmen nu är här.
Jag förstår att det är tänkt att den här meningen ska betyda att Once upon a time in Hollywood förmodligen blir succé. Men gör den verkligen det? Det gängse sättet att uttrycka sig på vore ju i det här fallet att skriva ”Visst sa vi att ingenting tyder på att Once upon a time in Hollywood blir något annat än en succé?”. Men här har man av ren dubbelnegation-vana kastat in ett ”inte” mellan ”Hollywood” och ”succé”. Jag ska ärligt säga att jag inte vet om det gör att meningen inte får sin avsedda betydelse. Jag har efterlyst svaret på Twitter. Den här diskussionen är det närmsta jag har kommit ett svar.
Men jag vet som sagt fortfarande inte om det är jag eller Oliver som har rätt. Jag har aldrig känt mig så korkad som när jag försöker förstå den här meningen. Inte ens när jag blev påkommen med att titta av min bänkgranne på mattedelen på högskoleprovet och provföreståndaren tågade fram till min plats, knackade i bänken och pekade på mitt prov och väste ”Ditt prov är där!”. Den som på ett tillfredställande sätt kan förklara om meningen är korrekt eller inte och varför får gärna höra av sig. Min mejladress är frasse@ng.se.
Moské-sverigedemokraten söker medlemskap i Kristdemokraterna
För någon månad sedan frågade sig Jonatan Unge i Ola Söderholms Lilla drevet-ersättare Stormens utveckling varför åsikter som egentligen inte har med varandra att göra kommer i så tydliga paket. Varför finns det till exempel inte människor som både tycker att islam är den västerländska civilisationens största fiende och erkänner klimathotet? Men i måndags gjorde just en sådan man entré på den politiska arenan. Mark Collins, som när veckan började var kommunfullmäktigeledamot för Sverigedemokraterna i Kramfros, lämnade nämligen in en motion om att bygga moské och muslimskt kulturcentrum i Höga kusten. Han blev förstås utesluten ur partiet fortare än kvickt.
– Jag är en naiv gammal gubbe – jag trodde SD var ett framtidsparti som lämnat främlingsfientligheten bakom sig, men nu har de visat att det inte stämmer, sa Mark Collins till SVT Västernorrland i samband med det.
Nu rapporterar Örnsköldsviks Allehanda att Mark Collins istället sökt medlemskap i Kristdemokraterna.
– Jag ska prata med Kristdemokraterna och läsa på, så jag inte gör samma misstag som jag gjorde med SD, säger han till tidningen.
You can’t make this up, som de säger i vissa anglosaxiska kulturer*.
Frasse Levinsson finns på Instagram och Twitter.
Läs även: Frasses veckorecap: Karin Boye, nexikanska och kändisar i livsfara
*Det här var alltså nexikanska. Det var väl ingen som trodde att jag skrev så på riktigt? Bra.
