Aron Blom – låtskrivaren gör solodebut

Låtskrivaren Aron Blom släpper sin debutsingel Low Low Low den 18 januari. Men att satsa solo har inte alltid varit självklart.  

Som liten brukade Aron Blom sova i gitarrfodral, kanske ett naturligt utfall när mamma är sångerska och pappa gitarrist i Weeping Willows. Lika naturligt som att själv inleda en karriär som singer-songwriter. Men trots det musikaliska arvet tog Arons intresse för musik fart först som artonåring. Rätt nyss fyllda 20 flyttade Aron till Norge. Där började han som sångare i rockbandet Flasham, som hade influenser AC/DC, Lenny Kravitz och Pearl Jam. 

Rock skiljer sig ju en del från singer-songwritergenren , hur kommer det sig att du lämnade rocken?
– Jag har alltid gillat singer-songwritergenren mer. När jag var yngre och spelade för mig själv gick det alltid mer åt det lugna och den softare atmosfären. Det var mer vännerna som ville spela rock, nu har jag nog landat. 

Finns det någon genre vi garanterat aldrig kommer att få höra dig i?
– Nej. 

Rap?
– Aah absolut, jag har provat att rappa men med föga resultat.  

Efter rocktiden i Norge flyttade Aron hem till Stockholm och fortsatte att skriva låtar, men nu mer i en singer-songwriterlinje, bland annat för Weeping Willows,  Archie & Pelago, Christopher och Havsu"n. Tanken var att lägga tid och bli extremt bra på att skriva låtar.  Men Aron började sakna att spela live. För tre somrar sedan tjatade han till sig att få vara förband på Lars Winnerbäcks spelning på Fårö. Där lyckades han släppa prestationsångesten som legat som en tyngd på axlarna, det tändes istället ett driv av att skapa något eget. 

Sam Smith, Lana del Rey och Daniel Norgren är några som influerat Aron Blom, en blandning av folk, rock, country, indie och pop. Debutsingeln Low Low Low kom till förra hösten i ett samarbete med den australiensiske Jake Mason från funk-trion Cookin’ On 3 Burners.
– Vi klickade väldigt bra, det var väldigt mycket ’’life’’. Vi bara satt och pratade, åt lunch, tog en bärs och började skriva först sent på eftermiddagen. Det bidrog nog till att låten blev så existentiell.   

Tanken från början var inte att låten skulle bli Arons solodebut men när låten blev så personlig föll det rätt naturligt. Han kopplade in producenten Felix Svedestig men arbetet var inte en dans på rosor. Aron och Felix fastnade och började tappa uppfattning om var låten var på väg.
– Alltså vi blev helt döva till slut, vi började ta bort delar och ah liksom helt… 

Aron tog då in en ny producent, Theo Kylin, med nya öron. Låten handlar om en dystopi och hur det kan uppfattas på olika sätt: det händer mycket ont i världen men det har det alltid gjort. Aron menar att han kan känna både oro och rädsla men samtidigt vara hoppfull och nyfiken.
– Om allt faller isär och man är på botten, har vi ändå resurser nog att hitta lösningar. Det gäller både stora, världsliga problem men också i det lilla och personliga. 

Så låten kan ses som ett verktyg mot klimatångest?
– Till exempel, men också i ett förhållande. 

I höstas började Aron lägga upp klipp på Youtube där han spelar covers i skogen, kallade Woodland Sessions. 

Varför i skogen?
– Det har med processen av att utveckla mig själv. Jag blev otroligt urbaniserad i min barndom men jag tycker att den världen är väldigt fascinerande och fin. Skog och natur har väldigt mycket med det organiska i musiken att göra. Jag och min musik har mycket det organiska i ryggen. 

Aron var sen på bollen med Youtube. Han startade sin kanal, för att vara exakt, den 27 november förra året. Youtube kan ju annars tyckas vara en rätt självklar plattform att starta på för någon som vill slå igenom som singer-songwriter.  

Varför så sent?
– Jo, jag är lite av en sociala medier-dinosaurie och har försvarat det med att det distraherar. Men som artist förstår jag att det är essentiellt för dem jag vill nå ut till. 

Aron spelar på Nöjesguidens Ölmässa lördagen den 26 januari på Kägelbanan vid Mosebacke i Stockholm. 

Får vi höra din nya singel då?
– Ja! Min singel kommer i en härlig variant. 

Gillar du själv öl?
– Ja! 

Favoritöl?
– Olika vid olika tillfällen men måste jag välja en så väljer jag Sierra Nevadas Pale Ale. 

Okej, en sista fråga. Du må vara en sociala medie-dinosaurie men på din Facebook har du som favoritcitat ’’Best revenge is massive success’’ av Frank Sinatra. Vem är det du försöker hämnas på?
– Haha! Hmm… det där måste jag ha skrivit för länge sedan. Det kanske är när man stöter på något gammalt ex så är man alltid i sitt svagaste jag… ah eller jag vet inte. Jag tycker nog bara att det är ett väldigt bra citat.