1970-talet har förmodligen aldrig varit så i ropet som just nu. Men varför denna böjelse för glammig estetik och politisk medvetenhet?
Att retrospektion är ett såpass stort inslag i modebilden – vars egentliga kärna ligger i progressivitet – må te sig paradoxalt, men vid närmare eftertanke kanske det inte är så märkligt trots allt. Längtan och fantasi är nämligen även stora, om inte större, aspekter av mode- och skönhetsideal. Förklaringen till vår besatthet av det förgångna ligger nog därför i dess ouppnåelighet. För vad är inte mer svåråtkomligt än att fånga något som redan gått ur tiden?
Även om vi inte kan vrida tillbaka tiden kan du i alla fall se ut som en discodonna, vänsterradikal eller varför inte en frigjord bohem?
Dekisglamour.
En idag något bortglömd ikon är den lika tragiskt alkoholiserade som stilfullt soignerade Dallas-donnan Sue Ellen. Trots att hennes värdighet är ett konstant offer för den tidsrådande kvinnosynen utgör hon ett fantastiskt exempel på den flådiga sjuttiotalslooken. Extra omsorg har lagts på hennes överdådiga hår och ögonsminkningar. Föna håret med mousse och rundborste, vik upp luggen med locktång och avsluta med hårsprej, L’oreals Elnett är i ärlighetens namn fenomenal, i överflöd. Låt dig även inspireras av Guy Bourdin och Helmut Newtons ikoniska fotografier som visar prov på den okynneslöst sexiga discolooken, med skimrande ögonskuggor, trånande fransar och signalröda naglar.
Svårflörtad.
En även återkommande skönhetsreferens är den nonchalanta och okonstlade looken à la Annie Hall eller Jane Birkin. Mer bestämt en något proggig och bildad stil, som utmärks av avsminkade ansikten och laissez faire-frisyrer. För att fånga känslan kan du göra som de nämnda exemplen, nämligen tvätta ansiktet med tvål och smörja med apotekssalva, och på sin höjd dra en kam genom håret. Undvik gärna det dock, för din hys skull. Håll dig till att ointresserat pluta med läpparna och fördöma allt som är borgerligt och kommersiellt.
Helyllehippie.
Sist men inte minst får vi inte glömma bort det bohemiska sjuttiotalets gröna vågen- och hippierörelse. Strävar du efter en naturlig skön uppsyn bör du börja med insidan: undvik socker och mejeriprodukter för klarare hy, och avstå gärna från alkohol och kaffe som båda är vätskedrivande. För att få igång blodcirkulationen och fånga det där hälsosamt rosiga utseendet bör du vidare vistas utomhus ofta, samt röra på dig mycket (det behövs väl knappast nämnas att yoga är en ypperlig aktivitet). Två ”naturliga” skönhetsprodukter som verkligen fungerar är jojobaolja som nattkräm, en lätt och mjukgörande olja som är ypperlig om du har tendens till glans, samt Iduns mineralpuder.
Vår aktuella fäbless för just sjuttiotalet säger förmodligen mer om vår egen tidsanda, än om dåtidens. Vi tycks hitta det vi saknar med vårt decennium i sjuttiotalet, och därmed vår rådande beundran och fixering. På 1970-talet var det högkonjunktur i västvärlden och revolutionär anda rådde. Folk var snyggare och smartare – verkar de flesta yngre inom kultursektorn tro idag, i alla fall. Kanske är det sant, kanske inte. Personligen kan jag bara konstatera att inomhusrökning och intellektuell substans vore element värdiga att återintroduceras idag. Glittermake, kroppsbehåring och djupa urringningar låter ju inte direkt tråkigt heller.
Läs även: Så blir du parfymexpert.
