Amazons storslagna fantasyserie påminner mer om ett påkostat lajv än en Game of Thrones-dödare.
Det är inte rättvist att bedöma ett verk utifrån hur väl det står sig mot ett annat. Men The Wheel of Time är så uppenbart Amazons svar på Game of Thrones att det är omöjligt att inte nämna balrogen i rummet. Baserat på Robert Jordans fantasysvit om 14 böcker finns här ett närmast oändligt källmaterial att ösa ur, men det är en i alla bemärkelser rakare historia än den George RR Martin skaldar om Westeros.
Vi kastas in i världen där en order kvinnliga magiker är på jakt efter den reinkarnerade “draken”. Draken är i det här fallet en människa som för eoner sedan söndrade världen, den här gången ska den återuppståndna draken rädda den. När en liten by attackeras av trollork-monster lyckas fem ungdomar fly slakten, bara för att inse att en av dem är draken som ska frälsa världen från mörkret. Allt detta i en värld som hänsynslöst styrs av tidens hjul, där tidsåldrarna är dömda upprepas om och om igen.
Om jag ska fortsätta jämföra The Wheel of Time med Game of Thrones så saknas här den återhållsamma brutalitet och de mörka intrigerna som gjorde att HBO-serien kunde transcendera genremålgruppen. Sex avsnitt in i första säsongen påminner det här snarare om en marginellt mer vuxen variant av Narnia, där lemmar avlägsnas och queersex sker. Omgivningarna, städerna och varelserna som befolkar dem är visserligen välgjorda och påkostade, men historierna som ska engagera mig saknar liv och påminner mer om generisk bakgrundslore till ett datorspel. The Wheel of time är hyfsad bruksfantasy, men saknar nerven för att trollbinda massorna utanför fanklubben.
The Wheel of Time har premiär den 19 november.
