Taboo

Tom Hardy ränner runt på gatorna i tidiga 1800-talets London.

Efter att ha fått bud om sin fars död återvänder den förlorade sonen James Keziah Delaney till London. Men efter åren i Afrika är James inte längre samma man han en gång var. Han har sett saker. Saker som de stroppiga adelsmännen som dricker sig redlösa på den dyra konjaken som serveras på hans fars begravning inte kan föreställa sig. James återkomst ses inte med blida ögon. Hans halvsysters make vill allra helst att han gör avkall på arvet och återvänder till den gudsförgätna håla han kom från. Och styrelsen för det Ostindiska kompaniet vill att han säljer det familjeägda Nootkasundet, och återvänder till den gudsförgätna håla han kom från.

Men James har andra planer. Han vet att Nootkasundet är strategiskt ovärderligt, bandet till halvsystern är närmast incestuöst kärleksfull och innan han återvänder till den gudsförgätna håla han kom från ämnar han ta reda på vad som egentligen hände hans far.

Taboo är ett kostymdrama för alla som någonsin sett Downton Abbey och tänkt att serien hade mått bra av lite mindre tesörplande och lite mer mordförsök som slutar med att Tom Hardy biter loss ett stort stycke hals. För specifikt?

Taboo är stundtals parodiskt i sitt sätt att ta sig an den gyllene tv-erans antihjältar, som slits mellan det goda och det onda. Tom Hardys karaktär, James, är en hårdnackad kolonialist-gone-soft efter att ha sett det brittiska imperiets skoningslöshet med egna ögon. James är en vandrande halvgud som är lika mästerlig i styrelserummet som han är dödlig på bakgatorna. Men redan i första avsnittet förstår vi att den vita skulden -- slavhandeln av afrikaner och utnyttjandet av Amerikas urbefolkning -- väger tungt på huvudpersonens tribaltatuerade axlar.

Det är mörkt, vackert, våldsamt och välspelat. Precis som Tom Hardys bastanta kroppshydda är Taboo ett kraftigt stycke. Vad mer kan man begära? Kanske att det inte var lika uppsvällt av sitt egna ego. För om du sticker hål på ytan pyser luften ut. Och du inser att kostymen är ett par storlekar större än dramat.