Miniserien baserad på Gillian Flynns debutroman är sommarens följetong.
Det är varmt i Wind Gap. Folk släpar sig fram med tunga steg och svettiga skjortryggar i den mellanamerikanska småstaden där tiden har stått still. Camille Preaker hamnar motvilligt i sin gamla hemstad när hon får i uppdrag av sin redaktör att skriva om ett mord som nyligen har begåtts. En tonårsflicka har hittats död, i ungefär samma ålder som Camilles lillasyster var när hon gick bort. När Camille återvänder till staden blir hon påmind om varför hon lämnade och svor på att aldrig återvända.
Gillian Flynn blev ett hushållsnamn i samband med David Finchers filmatisering av hennes kioskvältarroman Gone Girl. När hennes debutroman, Sharp Objects, anpassas till skärmen är det tv som gäller. Miniserien Sharp Objects är en prestigefull historia som är tajt regisserad av Jean-Marc Vallée (Dallas Buyers Club, Big Little Lies) och där Amy Adams är utmärkt i rollen som den motvilliga hemvändaren, och Patricia Clarkson ännu bättre som hennes passivt aggressiva mamma.
Sharp Objects må vara en traditionell spänningshistoria, men den är så effektivt berättad att jag struntar i att jag har sett de enskilda beståndsdelarna flera gånger förr. Här ligger den tryckande småstadsskildringen som en klibbig svetthinna över huden där familjetraumat sticker sina nålar. Om du har letat efter sommarens tv-följetong så har du funnit den.
