Om hustlerlivet i ett deppigt reservat för USA:s ursprungsbefolkning.
Jag kommer att tänka på den där klassiska Rick Ross-låten när jag tittar på Reservation Dogs – en serie om fyra tonåringar som hustlar varje dag för att ta sig någon vart i livet. Ena dagen kapar de en lastbil lastad med chips, nästa dag plockar de upp ett påkört rådjur till en improviserad grillfest och alla andra dagar snattar de allt som sitter löst i den lokala närbutiken. Ungdomarna som tillhör den amerikanska ursprungsbefolkningen bor i ett deppigt indianreservat i Oklahoma och är beredda att göra allt för att ta sig därifrån. Oftast består planen av en serie kortsiktiga lösningar som de staplar på varandra.
Reservation dogs är en både märklig och personlig komediserie som behandlar traumat om att tillhöra USA:s ursprungsbefolkning, och finna sin plats som minoritet i landet som en gång var deras. Serien anländer i en tid då kulturell appropriering åter står på agendan. Om inte i form av olämpliga halloween-kostymer så i form av frågan vilka kulturarbetare får skildra vilka etniciteter/sexuella läggningar etcetera. Jag ska inte ge mig in i det getingboet, men det faktum att Reservation Dogs är skapad och framförd av urinvånare på ett riktigt reservat bidrar inte bara till autenticiteten utan också till berättelsens klangbotten.
