Feel both i rännstenen, i motgångsskildringen Rain Dogs.
Costello och dottern Iris väcks av att hyresvärden borrar upp låset till deras lägenhet. Hyran är inte betald den här månaden heller. Ständigt vräkta och mellan jobb är kaos och uppbrott en konstant i tillvaron. Ändå kämpar de på i motvind.
För att kunna sörja för sin dotter extraknäcker den ensamstående mamman Costello som en strippa samtidigt som hon ännu inte gett upp drömmen om att skriva klart sin bok. Men världens samlade krafter tycks arbeta mot dem, och när den rike men problematiske vännen Selby släpps från fängelset blir deras liv om möjligt än mer omkullkastade. Tillsammans formar de en otraditionell familjekonstellation som något slags sköld mot allt utanför.
Rain Dogs skildrar det ovärdiga low-life-livet i Storbritanniens pissmarinerade bakgator och identitetslösa miljonprojekt inklämt mellan dumpsterdivers och glory holes. Det självklara vore att göra socialrealistisk misärporr av det – eller rent av romantisera det – men Rain Dogs har vett att lyfta blicken. Här är allt fint och fult, gott och ont samtidigt. Det är inte perfekt, inte på långa vägar. Men det är upplyftande när den fiktiva rännstenen befolkas av karaktärer som är både och i stället för antingen eller.
