Vad får du om du korsar en Efterlyst-rekonstruktion med knarkdokumentären Cocaine Cowboys? Ingen aning. Men en av de bättre tv-serierna du kan se just nu delar släktdrag med båda.
I Narcos får vi möta Pablo Escobar. Mannen, myten, knarkbaronen. Vem var han? En colombiansk Robin Hood eller en knark-Hitler? Bilden som tecknas upp på skärmen är vare sig komplett eller helt sann. Däremot är det ett fascinerande porträtt av ett land som under 80-talet låg helt i händerna på kokainentreprenörerna. På kartellernas lönelista stod polisväsendet, fotbollsklubbar och valda delar av den offentliga sektorn. Och på de colombianska gatorna var godtycklig automateld och yrkesmördande mopedister en lika självklar del av lokalfärgen som kåkstädernas plåt- och plywoodarkitektur.
Att låta narkotikaspanaren Steve Murphy återberätta historien om Colombias knarkstyre blir ett sätt att slå ifrån sig dokumentärens krav på autenticitet och närma sig landets litterära tradition av magisk realism. Eftersom historien är så intressant kan jag ha överseende för att voiceover-bitarna ibland låter som en högläsning av en Wikipedia-artikel. I sin säregna blandkostym av fakta och fiktion kan Narcos göra kreativa utsvävningar samtidigt som den visar en rättvis bild av Reagan-erans blinda knarkkrig och ett land så lamslaget att bara skenande populism kan skaka liv i det.
Pablo säger sig vara folkets man, de fattigas röst. Men samtidigt som de fattiga lider och landet urholkas in på märgen importerar han himalayanska ägretthägrar för en miljon dollar till sitt privata zoo.
Så vem var han? Ingen aning. Men det lutar mot knark-Hitler.
Narcos finns tillgänglig på Netflix.
