Skaparen bakom Lost, The Leftovers och Watchmen är tillbaka med en serie där en nunna måste hitta den heliga graalen för att hindra en AI från att ta över världen.
I samband med Star Wars-filmen The Last Jedi lärde jag mig uttrycket "subverted expectations". Denna idé vände upp och ner på alla förutfattade uppfattningar om vart vi skulle ta vägen efter föregångaren Force Awakens. Med rätt handlag kan "subvert expectations" vara ett kreativt sätt att utforska nya vägar, men om det utförs av en klåpare blir det oftast bara förvirrande och missvisande.
En klassisk berättarteknik är att lova publiken något i början av en historia. På så vis etablerar vi genren, tonen och hjältarna. Damien Lindelofs nya tv-serie, Mrs Davis, är en mästerlig demonstration av greppet "subverted expectations".
Serien följer nunnan Simone (Lizzie?) som måste hitta den heliga graalen för att förstöra en AI för att hämnas sin döde far. Till sin hjälp har hon sitt ex, rodeocowboyen Wiley, och sin kärleksfulle make Jesus Kristus. Det är mycket att ta in. Och hela tiden introduceras ett nytt, bisarrt element som delvis ger svaret på en fråga men också öppnar upp för flera nya.
Förutsättningarna för Mrs Davis förändras ständigt på ett sätt som är omöjligt att förutsäga. Det är en bergochdalbana av narrativa experiment, där du hela tiden överraskas och får följa med på en vindlande resa som du aldrig kunde ha förutsett. Det bästa sättet att uppleva serien är att släppa taget och låta dig svepas med av den otyglade berättarglädjen, utan att stanna upp och försöka förutse var den tar dig.
