Labyrintliknande metalager i den bitska branschsatiren Irma Vep.
Efter att ha medverkat i superhjältefilmen Doomsday behöver skådespelerskan Mira göra något annat. För omväxlings skull behöver hon skapa något med kvalitet och tyngd. Efter premiären bär det av till en fransk stad för att jobba med hennes gamla idol, filmregissören René Vidal, och göra en nyinspelning av stumfilmen Les Vampires.
Det finns så många metalager i Irma Vep att det är svårt att avhandla alla. Tv-serien Irma Vep handlar om skapandet av en tv-serie som heter "Irma Vep". Den fiktive regissören har försökt en gång tidigare på 90-talet, liksom den faktiske regissören – med filmen Irma Vep från 1996. Metalagret är lika fascinerande som labyrintlik, men det som gör Irma Vep bitvis lysande är branschsatiren.
Här finns den excentriske regissören, den självupptagne filmstjärnan, den nihilistiske rockandroll-skådisen, de sönderstressade filmarbetarna och producenterna som bara ser tv-serien som en åtta timmar lång reklamfilm för deras nya skönhetsvårdsserie. När jag skriver ut dem sådär framstår de som schabloner, men när de kavlas ut i miniserien får de djup.
Serien som de skapar i serien är inget vidare alls. Det är, förmodar jag, poängen. Trots all konstnärlig angst som vrids ur deras kroppar blir det i slutändan ett extremt pajigt egoprojekt. Tyvärr tar Les Vampires-nyinspelningen ganska mycket utrymme i anspråk. Men utöver det finns här några av årets bästa och roligaste karaktärer. Alicia Vikander är såklart utmärkt i titelrollen, men ännu roligare är Lars Eidinger som den crackberoende nihilisten Gottfried och Vincent Macaigne som den neurotiske regissören som alltjämt balanserar på sammanbrottets gräns.
I en förstoppad konst- och kulturvärld som hela tiden måste mäta verks värde är Irma Vep ett stabilt bidrag. Prestigeregissören René Vidal vägrar att kalla det han gör för en tv-serie: det är en film i åtta delar. Producenten ser det som ett åtta timmar långt reklamjobb. Oavsett pretentioner och ambitioner är det i slutändan innehåll som ska fylla ett hål. Om hålet sedan är i själen eller en slot i streamingtjänsten är upp till betraktaren att avgöra.
