Mark Ruffalo spelar olycksförföljda tvillingbröder i hjärtskärande familjedrama.
Derek Cianfrances Blue Valentine är en av de värsta filmer jag har skådat. Att se Ryan Goslings och Michelle Williams äktenskap explodera i slowmotion är bland det mest smärtsamma jag utsatt mina ögon för. För oss blödiga romantiker är det som en A Serbian Film. Cianfrances miniserie I Know This Much Is True är om inte lika outhärdlig så nog fan en klustergranat rätt in i känslogojset.
Det inleds med att den intellektuellt funktionsnedsatte Thomas Birdsey besöker det lokala biblioteket och hugger av sin hand som blodsoffer till gud. Det är startpunkten för en resa som börjar kasst och slutar värre.
Mark Ruffalo gör här två starka rollprestationer som tvillingbröderna Birdsey; den av livet nedbrutne husmålaren Dominick och den schizofrene Thomas. Vanligtvis när en skådis tar sig an flera roller i en och samma produktion brukar det urarta i pajig buskis à la Galna professorn. Men Ruffalo är en skådespelare av rang och räckvidd, och när tidslinjerna pendlar friskt mellan Birdsey-brödernas collegeår och medelålder spinner I Know This Much Is True ett komplicerat nät av familjetrauma.
Derek Cianfrance vet hur man vrider ur tittaren som en smutsig disktrasa. När I Know This Much Is True är som mest drabbande är den en naturkatastrof av mänskligt lidande som rycker undan marken under dina fötter. Om det är något som ställer till det så är det balansen. Ibland avlöser missödena varandra med en sådan frenesi att det slår över och I Know This Much Is True blir något slags sorgporr. Men fram tills dess är det en hjärtskärande historia som sparkar, blöder och påminner oss om att livet mestadels är en säck med skit.
