Den hjärndöda stonerkomedin blir sofistikerad.
1978 halar Chong fram en feting och frågar Cheech ”you wanna get high, man?”. Scenen är sinnebilden av hjärndöd potcom. Men till saken hör att Cheech och Chongs Up in Smoke ägde rum i en historiskt laddad kontext. President Nixon kallade drogbruket för nationens största fiende. Det var vattendelaren som skiljde landsförrädarna som åkte på Woodstock från patrioterna som åkte till Vietnam (trots att cannabisbruket var lika utbrett bland trupperna i Saigon som bland husockupanterna i San Francisco). Och i ännu högre grad: det var vad som skiljde det rika vita Amerika från det fattiga svarta.
Ett par år senare skruvade Ronald Reagan upp retoriken med sitt ”war on drugs”. Det var ett antidroginitiativ som, i kombination med "Reaganomics", drabbade den afroamerikanska befolkningen skoningslöst.
Fyra decennier efter Up in Smoke träder High Maintenance ut ur cannabismolnet som den tänkande mannens stonerkomedi. Här är ”The guy” (The Big Lebowski-referensen!) en cyklande gräsförsäljare med Brooklyns ”kreativa medelklass”-hipsters som främsta kundkrets. Det intressanta i formatet är hur den ambulerande langaren fungerar som en hubvärld som knyter de novell-liknande episoderna samman. Varje avsnitt är ett nedslag hos en ny person, vars enda gemensamma nämnare med den tidigare är att hen röker en holk då och då. Marijuanan är bara en proxy.
Kombon ”cyklande gräsförsäljare”, ”kreativ medelklass” och ”Brooklyn-hipsters” kan kittla kräkreflexen hos många – jag själv inkluderad. Men under det översta lagret av inrökt självgodhet finns historier som lyfter ut människan ur statistiken.
