Jesse Eisenberg och Claire Danes i en varm och sorglig historia om ensamheten efter tvåsamheten.
Att världen vänds upp och ner för Toby Fleishman efter skilsmässan från Rachel skildras genom att kameran vänds upp och ner. Att Fleishman är i knipa betonas genom att berättarrösten säger det och titeln på skärmen skriver ut det i blockbokstäver. Även om kris vore mer passande. För Toby är en schablonbild av den krisande och nyskilde varannan vecka-pappan som flyttat till en mindre och sämre lägenhet, jämfört med palatset de bodde i tillsammans. Han inreder sparsamt om alls och ägnar ensamma kvällar och helger åt att antingen tycka synd om sig själv eller hysteriskt appdejta.
Så verklempt är han att han söker upp sina gamla studentkompisar, partyprissen Seth och hemmamamman Libby, för att få reda på vem han var i sin ensamhet innan han försvann i en tvåsamhet. Särskilt långt kommer han inte i sitt jagsökande då exfrun inte dyker upp för att hämta upp deras barn, och därtill inte går att få tag i. Ett mysterie börjar skönjas. Men innan det långsamt vecklar ut sig, knycklar det snabbt ihop sig. Var är Rachel? Och ännu viktigare: Vem är Rachel?
Fleishman is in Trouble är en serie som vill mycket och prövar det ena greppet efter det andra. Och lyckas! Skådespelarna är genomgående lysande, den opålitliga (okunniga?) berättarrösten som görs av Tobys kompis Libby i form av ett herrtidningsreportage är kanske den bästa berättarrösten sedan Ron Howard i Arrested Development.
Jag hade visserligen kunnat leva utan det ständiga Tindertrålandet. Annars är det här ett tragiskt och varmt, sorgligt och roligt porträtt av två personer som har vuxit isär. Eller om två som aldrig satt ihop till att börja med.
