Ambitiös true crime-parodi med supergrabbiga skämt.
Efter att ha anklagats för att ha spraymålat 27 kukar på bilarna på lärarnas parkering blir den stökige high school-eleven Dylan Maxwell relegerad. Den ende som står på Dylans sida är mönstereleven Peter Maldanaldo som åtar sig uppdraget att göra en dokumentär som går till botten med fallet.
Konceptet för American Vandal låter som något som på sin höjd skulle hålla för en sketch, knappast för en åtta avsnitt lång tv-serie. En upprörd Metacritic-användare satte fingret på mina farhågor när hen skrev: “Är vi verkligen så svältfödda på bra tv att vi låtsas att ett kukskämt från Supersugen håller för en flera timmar lång tv-serie?”
American Vandal är en Serial- och Jinx-parodi som vilar på en grund av ett utdraget kukskämt. Och särskilt roligt är det faktiskt inte, brofisthumorn blir snabbt platt. (Ok, lite kul när de använder avancerad 3D-teknik för att rekonstruera ett omstritt handjobb.) Men det är i genomförandet som American Vandal excellerar. Trots att det är en påhittad true crime-historia om något så odramatiskt som ett par nedklottrade bilar blir jag investerad i dramat. Vem var det egentligen som ritade kukarna?
Mockumentären använder de dramaturgiska true crime-greppen mästerligt och lyckas dessutom ifrågasätta etiken bakom rapporteringen. Hur långt får man gå i jakten på den perfekta storyn? Hur många high school-tår är Peter beredd att trampa på på vägen mot sanningen? Ganska många visar det sig.
