James Franco kliver in i en magisk garderob och ut i 1960-talet.
Av alla what if-lekar finns det en som sticker ut. Om du kunde, skulle du åka tillbaka i tiden och döda Hitler? Ungefär samma dilemma måste Jake Epping, spelad av James Franco, ta ställning till i den uselt döpta 11.22.63 (baserad på en Stephen King-roman med samma namn).
När Jake kliver in i sin väns garderob hamnar han plötsligt i en småstad 1960. Tre år innan John F Kennedy blir skjuten. Frågan är: kan han förhindra mordet på presidenten? Och om han kan: borde han? Att manipulera tiden går bra till en viss gräns, men när han mixtrar för mycket med kontinuiteten börjar en okänd kraft mota honom tillbaka.
Till att börja med älskar jag att de struntar i att överförklara tidsresan med plutoniumdrivna fluxkapacitatorer eller kvantfysiska dimensionsstörningar och låter James Franco resa tillbaka i tiden genom att gå in i en magisk garderob. Sedan finns det något kittlande med anakronismen som 11.22.63 erbjuder. Att Jake är en man av 2016 som hamnar i 1960-talet gör också att han blir en representation av oss tittare på ett annat sätt än Don Draper i Mad Men blir.
Lite kul blir det när Jake överrumplar en skummis genom att visa en papegojfilm på sin framtidstelefon, eller när han övertygar skolpersonal att han deltar i ett vittnesskyddsprogram genom att dra Gudfadern-storyn. Men 11.22.63 hamnar ändå i samma fälla som den snarlika what if-serien The Man In The High Castle, som handlar om vad som skulle hända med USA om Tyskland hade segrat under andra världskriget. Det presenterar ett vasst koncept, som genomförandet aldrig lyckas leva upp till.
