Med Halo 3: ODST lämnar Bungie Master Chiefs välskyddade anonymitet bakom det gula visiret och introducerar oss istället för förbandet ODST, eller Orital Dropship Shock Tropers (tänk futuristiska fallskärmsjägare).
På brukligt manér går det mesta fel under det inledande uppdraget och gruppen separeras under en tumultartad färd mot staden New Mombasa. I resten av spelet ska man som rookien försöka nysta i vad som har hänt med kollegorna genom flashbacks och multipla perspektiv. Någon vidare ansats görs egentligen inte till att bygga habil detektivhistoria. Snarare utgörs spelets kärna av en rejäl portion urban krigs-föring (som alltid till Mark O’Donnells rytmiska porrfilmsbeats). Och det är förstås inget fel med det. Lägg därtill späckad multiplayer-skiva och hur Bungie har sneglat åt kollegorna på Epic för att snickra ihop sitt eget Horde-läge Firefight och allt bör vara i sin ordning för att mätta hungrande Halo-entusiaster. Ändå är jag inte helt nöjd. Jag misstänker att det har att göra med en mix av den åldrade grafiken och utelämnandet av titelns prunkande ringvärld. Det sistnämnda väger klart tyngre. –JH
