Den grammisvinnande r'n'b-artisten Zikai är tillbaka med sina andra EP Don’t look at the moon. Produktionerna (som förut lutat mer åt trap-hållet) har levlat upp och utvecklats till en mer dynamisk mix av svängiga live-trummor tillsammans med drivande basslingor. Kanske har Zikai gjort slut med den hetsiga trap hi-haten och gått vidare?
Låtarna på EP:n ger en känsla av 2000-talets r'n'b och soul, med grooviga trummor och basgångar som knappast går att klaga på. Även Zikais röst och melodispråk är svåra att säga något om. Hon jobbar med en stor del av hennes röstomfång och hittar oväntade intervaller att ta.
Texterna passar bra in i sammanhanget, men emellanåt kan det kännas lite upprepande eller som att det egentligen inte finns så mycket att berätta. I och för sig så behöver inte alla låttexter bryta ny mark. Ibland räcker det med att den går hand i hand med melodin. Jag tycker, trots det, att det hade varit spännande om Zikai gick utanför den förväntade r'n'b-kärlekstexten och utforskade nya teman.
De bästa låtarna har sparats till sist. Det fjärde spåret, Holiday, startar med en avskalad refräng tillsammans med elgitarr, vilket är skönt efter tre väldigt producerade låtar. Även det sista spåret, Super 8, har något. Den börjar med en stegrande tempoökning och en avslappnad sångmelodi som lämnar utrymme åt produktionen.
Det är tydligt att Zikai har lagt ner mycket tid för att utveckla sitt nya sound. Produktionerna har tagit sig en nyskapande riktning medan Zikai själv håller kvar vid sina mjuka, men samtidigt catchiga melodier.
