I vår Marie Kondo-nerskalade samtid har jag vant mig vid att det är EP’s och korta plattor som dimper ner i inkorgen. Undantaget ett evighetslångt mixtape från Drake var det länge sedan jag fick 22 spår att bita i.
Den Montreal-baserade musikern Jean-Sebastian Audet har tidigare släppt musik under namnet Un Blonde, men sadlade inför detta släpp om och använder nu hans faktiska mellannamn och hans mammas efternamn - och han verkar inte alls intresserad av den rådande trenden.
Han verkar inte brydd om den enskilda låten eller dess eventuella hitpotential. Det är istället en känsla han vill förmedla, kanske ett sinnestillstånd, och det tycker han uppenbarligen att han gör bäst över ett längre verk. Jag håller med, och blir mycket förförd av musiken som låter inspelad av en fridsam kult i Laurel Canyon. Jag ser fram emot att välkomna värmen till ljudet av denna platta.
