Winhill/Losehill – Swing of Sorrow

Patrik Forshage 16:06 4 Mar 2012

Jag får skylla mig själv. Men i en tid när de flesta otåliga debutanter borde nöjt sig med att ge ut en EP är det kanske inte så konstigt att det fanns vissa initiala tveksamheter mot att ta sig an Umebandet Winhill/Losehills magnum opus till debut. Ett otympligt dubbelalbum med 19 låtar sprungna ur en nära familjemedlems frånfälle - det är inte direkt att smeka publiken medhårs.

Men när Swing of Sorrow till slut fick chansen i min stereo landade den desto mer permanent. För ibland behöver stora talanger stort utrymme, på samma sätt som att starka känslor ibland kräver stor musik. I Winhill/Losehills musik påminns man stundtals om bandets släktskap – både själsligt och via blodsband - med Deportees, som i den utsökta och storslagna soulpopserenaden The Heart Is A Mussel. Men deras fullödiga arrangemang med stråkar och blåssektioner liksom melodiers strukturer och styrka leder oftare associationerna i riktning mot ett popigare The Band. Ännu tydligare blir det via smarta pianoslingor, dragspel och framför all Jonas Svennem Lundbergs utmärkta sångröst, som har påtagliga likheter med Rick Dankos utan att kompromissa med sin unika personlighet. 

Ge med andra ord Winhill/Losehill den tid och den uppmärksamhet de begär. Du kommer inte att ångra dig.  

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Ladytron – Ladytron

Det har gått åtta år sedan Ladytron släppte sin senaste skiva, men det är ännu längre sedan de kändes relevanta och intressanta. De hade några bra år i början av 2000-talet, med album som 604 och Light & Magic, men därefter har de successivt skalat av syntlagren och istället rört sig mot softrocken och shoegazen. Det är möjligt att de med den här självbetitlade skivan vill markera något slags omstart eller nystart, men jag hoppas att Ladytron bara är peaken på en ganska tråkig fas och att de framöver kommer att ägna sig åt det digitala igen.