Vola Tila består utav Johannes Henriksson och Richard Andersson, och är aktuella med debutalbumet Soon, en skiva som för tankarna till tidiga Radiohead och Cigarettes after Sex. Det märker man däremot inte genast, första spåret Mimmi (Intro) fick mig att tro att musiken skulle bestå av något slags experimentellt utforskande av 80-talets gränser blandat med noise och amerikansk minimalism à la Philip Glass. Jag vet inte om man kan säga att jag blev besviken när jag hörde nästa låt (som bland annat tagit inspiration från gitarriffen i K. av Cigarettes After Sex) eftersom den var så lättillgänglig.
Typiskt för skivan är reverbiga gitarrer och akustiska trummor, samt svävande syntar och lite tystare brus som används som effekt på vissa låtar. Sången påminner en del om Thom Yorkes stämma i t.ex. Karma Police, men det är ingen kopia. Överlag kan man säga att lyssningen är en bra upplevelse, men jag undrar lite var Vola Tila egentligen vill befinna sig genremässigt med sin stil. Skulle de skala bort lite instrument och ljud från låtarna (som är välskrivna, det märks att duon är skickliga på hantverket) och sluta gömma sina mer spännande idéer långt bak i mixen så skulle jag vara ett mycket större fan. Trots det finns det mycket att hitta här för den som gillar en lite avslappnad indierock.
