Skådespelare som gör skivor är inte på något sätt ett 90-talsfenomen. Det var legio redan på 70-talet, men med en stor skillnad: då lanserades de inte som rockstjärnor, utan det de gjorde sågs mest som en något annorlunda inramning för att framföra en text; något som skådespelare ju onekligen har en viss fallenhet för.
De var dessutom bättre på att insesina vokala begräsningar på den tiden; därför slapp vi härdsmältor som Rikard Wolff.
Men Regina Lund behöver inte ta något ansvar för sina kollegors vurpor. Hon har en obestridlig talang för såväl sång som låtskrivande, med starkare släktskap med 80-talsartister som Annabel Lamb och Suzanne Vega änmed...eh, Görel Crona.
Och kanske mest av allt med bolagskollegan Stina Nordenstam, även om hon i det faller fortfarande ligger långt efter, i såväl insikt som uttryck. Men singeln Unique är god nog precis som den är: ett sensuellt styckesanning; framsjunget med en lågmäld pondus och en värmande varsamhet om devackra orden.
Poängen med ord är att de betyder något, det har Regina insett. Därför låter hon dem rulla ömt på tungan innan hon släpper dem fria till skillnad från exempelvis Lisa Ekdahl, som idisslar sönder orden påplats och ställe, eller för den delen Viktoria Tolstoy, som närmast kväver dem med alla sina vokala resurser.
Regina Lund besegrar dem båda, med ingaandra medel än just varsamhet. Tyvärr hade hon inte fler sånger av den kalibern den här gången. Men respekten för Regina är stor och nästa album kan säkert bli hur bra somhelst.
Skivbolag:
Artist:
