U-Bahn — U-Bahn

Patrik Forshage 09:57 26 Dec 2019

Att Melbournebandet U-Bahn så påfallande snor precis allt i sitt sätt att bygga musik från ett specifikt bands första år borde rimligen ligga dem i fatet. För U-Bahn inte bara snattar lite från tidiga Devo - de stjäl precis allt. 

Det är stiffa minimalistiska trummor, glesa gitarriff, forcerat entonig sång och synthdetaljer med pisksnärtar och bubbel direkt lyft och i någon mån kanske en aning omstrukturerat från originalen. Men inte särskilt mycket, trummorna från Satisfaction är omedelbart igenkännliga och i till exempel Turbulent Love går det tydligt att känna igen alla väsentliga strukturer från Uncontrollable Urge. 

”Inte särskilt eget” är en med andra ord en högst rimlig invändning, men säg något annat band som så stilsäkert och så medryckande härmat Devo? Man har fantastiskt roligt i U-Bahns sällskap, och halvvägs genom skivan gör de faktiskt några vågade avsteg i form den kindploppande ”balladen” Goodbye Placenta och det funkiga no-wave collaget Damp Sheets. Men det är som Devo-kopiatörer U-Bahn har som roligast, och i det finns alls inget att skämmas för.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Fleet Foxes - Shores

Fleet Foxes nya album är en skiva som mer än de flesta påverkats av det läge världen befinner sig i. Existensiella grubblerier har visserligen alltid varit en del av Robin Pecknolds essens, både musikaliskt och textmässigt, men här har covid-19 satt djupare spår än så.

Hanna Järver - Tusen täta lögner in

Hör och häpna! Hanna Järver är artisten som vi ungdomar förtjänar. Åtminstone om vi ska tro det som skrivits om henne i media. Resonemanget: en ung (!) artist som skriver och producerar sin musik själv, med välskrivna texter på svenska och ett någorlunda unikt sound. En bristvara helt enkelt. Många av de största svenska popartisterna är ju snart 40. Vi behöver nytt blod, vilken tur att vi har Hanna Järver.

John Riggebo – Krossa kuken krossa mig

John Riggebo har alltid gjort väldigt nedskalad musik. Väldigt alternativt, ibland svårtillgängligt och naket. Nytt för den här gången är ett elektroniskt sound vi inte riktigt hört förut. Riggebo är främst känd för sin retliga poesi. 
 
Sångaren har en autotunad röst. Han sjunger över minimalistiska kompositioner med distade syntar, nästan i stil med chipmusik, genren där man hämtar ljuden från gamla spelkonsoller som Gameboy och Nintendo.