Under fjolåret släppte Tom Odell några singlar från sitt då kommande album Black Friday. Redan då antog jag att det skulle bli ett riktigt bra sådant. Han har sedan 2013 med albumet Long Way Down dominerat den sorgliga sinnesstämningen på musikhimlen. Singlarna från det nya albumet utlovade samma typ av hjärtskärande djup som för elva år sedan. Men det återstår nu att se om hans nya album håller den höga standarden som han tidigare visat sig vara kapabel till.
Man kastas direkt in i Toms briljans med Answering Phone och titelspåret Black Friday. Den sistnämnda är så skör och bräcklig så man nästan tror att Tom och man själv ska gå sönder innan låten hinner ta slut. Det är en återkommande känsla genom hela skivan. Många låtar går rakt in i hjärtats djup och får en att känna sig så skör och tillgänglig för precis den typen av melodier och texter som finns på albumet.
Tom har helgarderat sig för låtarna har inte bara ett bottenlöst djup, utan det finns ljusglimtar av hoppfullhet på vissa av spåren. Loving You Will Be the Death of Me är trots titeln rätt ljus. Den beskriver känslan som man kan känna när man precis träffat någon och inte vet hur man ska göra för att hantera kärleken på ett sunt sätt. Den är, precis som alla de andra spåren, otroligt välkomponerad med en genomtänkt text.
Att lyssna på Black Friday är som att titta på en renässanstavla. Det är tidlöst, romantiskt och ibland sorgligt. På många av spåren backas han upp av en orkester som ytterligare adderar till den eviga och klassiska känslan. Tom Odell har verkligen lyckats med album som man inte kommer över många gånger i livet. Att lyssna är en sorglig men vacker och himmelsk fröjd. Det finns inte ett enda spår man vill, kan eller får hoppa över.
