På sitt första album på fyra år har Kristian Matsson sökt inspiration i de omvälvande livshändelser som inte gör så mycket väsen av sig utan sker helt subtilt i det fördolda. Om en vardag som är ok men som plötsligt blir speciell av det knappt märkbara - ”…and then you walk on by”, till exempel, i mjuka My Dear som är så bra att Paul Simon hade älskat att ha skrivit den. Lika subtila är orkestreringarna bakom hans gitarr, till exempel i titelspåret, som precis som alla andra ljud är inspelade hemma i lägenheten i Brooklyn.
Och även om han räknar in The Running Styles of New York på svenska är Kristian Matsson finstämda gitarrplockande och sång stadigt förankrade i hans nuvarande hemstads tradition ända från 60-talets folkscen i Greenwich Village. Phil Ochs mildare stunder har satt sina spår, och Waiting for My Ghost är det närmaste vintage Dylan han kommer den här gången.
Letar man ytterligare röstreferenser är I’m A Stranger Now förvånande nära hur en ung countrifierad popsångare som Lloyd Cole brukade låta, och There’s A Girl är en stilla gitarrvisa som borde få följa First Aid Kit långt utanför genrens snävare lyssnarkategori. Så när världsturnén äntligen tar honom till Sverige i november ser vi alltså fram emot att The Tallest Man On Earth med det här albumet som avstamp rätteligen har hunnit utvecklas till en av landets allra största musiksuccéer.
