Starta om från tidigare sparat spel? Ja tack, det var precis vad The Strokes behövde. Det senaste decenniets förnyelseförsök inom The Strokes-ramen och i en ändlös räcka solo- och sidoprojekt har ibland låtit okej men aldrig engagerat, och det var verkligen på tiden för dem att ta tag i situationen och antingen göra något annat eller att hitta tillbaka till sin ursprungliga inspiration.
Här är de tillbaka i just den stunden där allt borde tagit en annan väg, för femton år sedan direkt efter debutalbumet Is This It?. Det var då The Strokes precis hade ryckt undan mattan under våra fötter med sin tvärsäkra arrogans och sina omtumlande distade låtar, som defibrillerade New York rockscen till en vitalitet vars like inte upplevts sedan 1978.
Några överraskningssläppta låtar på en EP – den första på Julian Casablancas egen etikett – markerar en nystart med återväckt energi och vilja. Alla är starka låtar med fräsande gitarrer, den kaxiga attityden och den självmedvetet coola aggressiviteten från storhetstiden, utan att trots sin bakåtsträvan vara helt fossiliserade. Experimenten med de förvrängda rösterna borde varit det naturliga andra steget för dem redan vid första uppföljningsförsöket, liksom den mäktiga stråksektion som bär rytmen i Drag Queen och de knepiga rytmerna och tvillinggitarrerna i Oblivious. Men kopplingarna tillbaka till debuten är påfallande, och det kanske är dags att på allvar tro på The Strokes igen. This might be it.
