Jag började lyssna på Johan Angergårds soloprojekt på allvar 2006, då han släppte Facts and Figures, The Legends tredje skiva.
Efter det hände inte så mycket mer än den distade uppbrottsskivan Over and Over, tillsammans med några album med hans övriga musikaliska projekt Club 8, Acid House Kings, Pallers och Eternal Death. Jag saknade The Legends, mest för sången, trots att det alltid är den Johan kämpar mest med. Jag älskar det sköra, somriga, svävande, dimhöljda.
Nu har Johan gjort en bli ihop-skiva och jag var livrädd att den skulle vara smetig och utan svärta. Men trots att den mest handlar om lycka, kärlek och något slags personlig relationsutveckling, finns det en klädsam tveksamhet och melankoli i de drömskt skimrande melodierna. Skivan må heta It's Love, men låt er inte luras.
