Mitt andra år på Nöjesguiden, min andra recension av The Growlers. Som några av er kanske redan vet är The Growlers några av mina favoriter, och nervositeten satt i halsgropen när jag tog mig genom Natural Affair. Det skulle varit så himla tråkigt om skivan inte höll deras tidigare standard. Under det senaste decenniet har The Growlers lyckats med det som andra band kämpar med: att vara true till sin stil men fortsätta utvecklas. Det enda snedsteget var förrförra skivan City Club men jag skyller det på Julian Casablancas från The Strokes som moderniserade soundet.
Till skillnad från förra årets Casual Acquaintances, som jag älskade, är det mer liv och råa känslor i Natural Affair. Det känns som bandet har fått en ny sprudlande energi och det välkomnar jag enormt. Idéem till skivan kommer från frontmannen Brooks Nielsen egna familjeliv, vilket ger skivan ett romantiskt sken. I många år har vi fått följa Nielsens uppgång och fall med damerna, och i Natural Affair är han (för det mesta) en lycklig familjefar. De låtar som handlar om Nielsens fru är bäst på skivan, i synnerhet Pulp of Youth som jag inte kan få nog av.
