The Drums – Brutalism

Det var tråkigt att det skulle krävas en skilsmässa för att Jonny Pierce, som numera är ensam medlem i The Drums, skulle göra en bra skiva igen. Men efter att ha separerat, deppat ihop, festat sig trasig och till slut tagit tag i situationen och börjat träffa en psykolog, har han nu skapat Brutalism. Detta är en korsning mellan debutens soliga och bekymmerslösa västkustpop och ett terapeutiskt dagboksförfattande som hör hemma i en skrivarlya i New York. Det är även på dessa två platser som skivan har spelats in. Det hörs att han har lånat producent från band som Beach House och Future Islands och skippat trummaskinen till förmån för en levande trummis. Jag gillar den mer genomarbetade finishen, som skapat en lekfull ljudbild av kreativa effekter i olika lager. Mycket är bubbligt och havsskvalpigt, medan annat är klubbigt och stökigt. Det är dock lite för mycket sextiotalssemester över soundet, men för det mesta inte mer än man kan hantera.