Ben Watts självbiografiska bok [I]Patient,[/I] om en sjukdom som var nära att ta hans liv, tillhör det mest uppriktiga jag har läst; kusligt detaljerat och helt osentimentalt. Det album han skrev därefter, [I]Walking Wounded,[/I] var en comeback som verkligen levde upp till titeln. Det lät verkligen som musik från någon som lärt sig gå igen, stödd av en droppflaska samt sin livskamrat Tracey Thorn. Musik lika högteknologisk som ett modernt sjukhus.
Ben Watt ser fortfarande lika mager ut - hans invärtes organ kommer aldrig att helt återhämta sig från sjukdomen - men han fortsätter att göra helande musik. [I]Walking Wounded[/I] var även musikaliskt ett mästerligt album, en skiva som placerade Everything But The Girl i ett helt nytt sammanhang. Då var det drum'n'bass som var näringen i droppflaskan, nu är det i första hand house.
Vad som saknas denna gång är lika utmejslade melodier. Inget spår här når upp till Ben Watts samarbete med Beth Orton på hennes senaste album. Tracey Thorn låter ibland också nästan frånvarande när hon sjunger. Har de verkligen gjort detta album tillsammans eller är det mer Ben Watts soloalbum? Men [I]Temperamental[/I] imponerar ändå just tack vare sitt nytänkande. Med mekaniska rytmer som dunkar lika envetet och hoppfullt som en pacemaker lyckas Everything But The Girl ta singer/songwriter-traditionen ytterligare ett steg framåt.
Skivbolag:
Artist:
