Som gitarrhjälte i Hellacopters och balanserad sidekick till Nicke Andersson var Robert Dahlqvist gjuten, när hans nu sista alster släpps postumt är det dock främst som en berättare han kommer att minnas. Nog för att Strängen också lirar fantastisk bluesig rockgura här, men det är hans nakna texter och ömsinta röst som tar kontroll över detta möte mellan 70-talets proggscen och 80-talets Thåström, som slagit rot från Ulf Lundell fast med en modern popenergi du hittar hos Håkan Hellström. En perfekt inramning till hans lyrik som bär en ömsint ledsam ton präglad av nostalgi, likt en tur genom ett gulnat fotoalbum. Jag är oerhört glad över att detta starka album lyckades färdigställas utan honom, men det är också en sorgsen påminnelse om hur onödig hans bortgång var.
Strängen - Rock på Svenska
Skivbolag:
Artist:
