Stockholmsduon Stilla Havet, alias Elias Eriksson och August Borg, är aktuella med sin fjärde fullängdare sedan starten 2016. På det nya albumet Natten skildrar de samtiden med dystra tåg-metaforer och har ett syntsound inspirerat av 80-talet.
Stilla Havet kan jämföras med en drös band från 80-talet, exempelvis Lustans Lakejer. Eller med det brittiska new wave-bandet Ultravox och deras syntpop. Natten består av tolv låtar på svenska. Det är kraut klädd i neon och dystopiska texter om en längtan efter kärlek.
På skivan skildras också samhället vi lever i – med sång om nätter, hopplöshet och ödsliga gator som ekar. Ett exempel på hopplöshet går att höra på låten Igår som försvann, i textraden: ”Tankar som aldrig blir ord, löften som blandas med hot. Din framtid försvann, gårdagen brann. Allt står i brand, din framtid försvann”.
Tankarna förs stundom till det pågående kriget i Ukraina, och på Odessa refererar stockholmarna till det. I ett pressmeddelande berättar duon om en sommardag 2007 på turné, då de spelade på ställen i Ukraina som nu är helt förstörda. ”Vi var inte mer än barn och träffade människor, folk som i dag är vuxna och får betala det fruktansvärda priset för det ryska överfallet, om de är vid liv”, beskriver Elias och August.
På skivans inledningslåt I baksätet kombineras dystopin med en fin pianoslinga som skänker en känsla av hopp. En skimrande ljusglimt någonstans i mörkret. Nämnvärt är också att Januariregn påminner om melodin på Les Big Byrds låt Vi Borde Prata Men Det Är För Sent.
Alla tolv spår håller en jämnhög nivå och låter relativt lika varandra. Ingen låt sticker ut mer än vad albumet i sig gör i nutidens musikvärld.
