St Andreas - Blod och ben

Patrik Forshage 00:00 4 Sep 2017

Med omfattande ordflöde, stora pretentioner och romantiserande exotiseringar vill St Andreas få oss att tänka på Markus Krunegård och ännu mer Reeperbahn cirka Marrakesh. Men de snubblar alldeles för ofta över fraserisering och ambition, och eftersom de är artiga mot varandra i bandet får alla lika stort utrymme. Det gör att de alldeles för ofta släpper igenom ofärdiga låtar, malplace-gitarrsolon och socialrealistiska övertydligheter som istället för deras förebilder låter som Mörbyligan.  

Mullrande Brott mot griftefriden däremot andas Commando M Pigg och gör att man kan ha överseende med några av mer tungfotade snedstegen. I den finns både intensitet och dramatik, och om St Andreas utvecklar den sidan vidare går det att ha förhoppningar på framtida album.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Young Thug – So Much Fun

So Much Fun är Young Thugs första riktiga studioalbum, vilket kan vara något förvirrande. Med 18 mixtapes, ett samlingsalbum, tre EPs och en ofantlig mängd singlar i ryggen så är frånvaron av ett ordentligt album snarare ett tecken på att formatet tidigare har varit ointressant för Thugger. Om det är något han kan så är det att gå sin egen väg. Young Thugs avantgardistiska stil har legat som en grogrund för andra udda stjärnor som Gunna, Lil Baby och Lil Keed.

A$ap Ferg – Floor Seats

Det har gått två år sen A$ap Ferg släppte Still Striving och när han nu återigen gör entré så är det med pondus. Hans distinkta flow tar ingen paus på Floor Seats som är en nästintill militant samling spår som dryper av energi. Det är dock i pauserna från de moderna och intensiva produktionerna som han verkligen kommer till rätta.