Tre år och ett enda album. Under denna tid har mediabilden av Jewel totalt förvandlats. Från att ha varit ett självlärt naturbarn - uppväxt i en husbil i Alaska - har hon förvandlats till vad som nog många uppfattarsom ännu en slickad skivbolagsprodukt.Vad hände egentligen? En förklaring är att Jewel antagligen ser alldeles för bra ut. Hennes bakgrund är verkligen som hämtad från biografin om Woody Guthries, till skillnad från till exempel Bob Dylan som helt fejkade sin lodisbakgrund. Men ändå är det just Jewel och inte Dylan som anklagas för att inte vara tillräckligt trovärdig. "Jewel? Nej, jag gillar inte sådana mainstream-artister, jag gillar liksom den äkta varan". Ingen annanstans tillämpas en så ologisk logik som i rockvärlden.[I]Spirit[/I] är ett bättre album än debuten [I]Pieces of You[/I]. Medan sångerna på debuten verkade vara skrivna av någon som precis hade börjat försöka lära sig skriva låtar - precis däri låg också deras charm; att lyssna påden skivan kändes som att smygtitta in i Jewels flickrum - har hon nu utvecklats till en mer fullfjädrad singer-songerwriter. Från att ha kunnat förväxlas med Lisa Kudrows [I]Smelly Cat[/I]-klinkande i [I]Vänner[/I] låter Jewels sånger nu starkare än vad Suzanne Vegas och Tracy Chapmans gjort på många år.Patrick Leonard, som i många år samarbetat med Madonna, lyfter skickligt fram detaljerna i produktionen. Plektrum blänker till, Jewels läppglans nuddar mikrofonen. Vad som många uppfattar som Jewels svaghet - hennes storögt naiva texter - är i själva verket förklaringen till hennes enorma framgång. Hon skriver exakt så direkt och icke-litterärt som hennes unga fans gör i sina dagböcker. Bli inte förvånad om [I]Spirit[/I] blir ett av det sena nittiotalets mest sålda album.Skivbolag:
Artist:
