Jag gillar när Teenage Fanclub släpper fram gurkorna - de låter ruskigt bra ihop med Rickenbacker-gitarrer. På denna deras femte platta använder de en i inledningsspåret. Dessutom använder de klockspel, maraccas, tamburiner, en kul banjo, Spector-beats, Wilson-körer, Byrds-gitarrer och Young-solon i ännu större utsträckning än de gjort tidigare. Tråkigt nog beror det nog snarare på brist på idéer och material, än på att de har känt sig inspirerade till stordåd i studion. Det känns som om orkestern har vridit sin egentligen outtömliga begåvningsreserv ett varv för mycket. Eller kanske ett för lite - texterna börjar bli lika korta som förböner från Taizé (där folk mässar en enda fras, typ "Veni Sancte Spiritus", i 20 minuter) och refrängerna kommer tätare än någonsin. Men det finns förstås guldkorn även på Songs from Northern Britain. Framförallt skivans enda ballad, Planets, där Teenage Fanclub når upp till de största ögonblicken på Thirteen. Annars får man glädja sig åt några poetiska höjdpunkter, som "Feeling low/my thoughts are slow/monochrome/'tilyou get home". Men det räcker ju inte för att gamla favoriter ska imponera. Jag hade kanske varken väntat mig eller velat ha något nytt från Nordfronten, men det här var lite för lite av allt.
Skivbolag:
Artist:
