Med en enda bandmedlem från förr vid sin sida får Jim Kerr försöka hitta andra sätt att skapa kontinuitet, och med tanke på hur han för länge sedan skrämt iväg alla lyssnare som hoppas på något annat än upprepning och bombastiska gester kan väl ännu en repetionsrunda duga bra.
Walk Between Worlds är uppdelad i två distinkt avskilda halvor. Den första är avsedd att att fånga bandets ”new wave dance grooves” från postpunktiden, och är lättare att ha överseende med, i synnerhet när de släpper sina misslyckade försök att uppdatera dancegroove-idéerna och faktiskt sänker tonläget en aning i Utopia.
Den andra halvan av albumet är avsedd att vara - håll i dig nu - mer filmiskt och dramatiskt, för den som söker något än mer uppblåst än Simple Minds vanliga bombastiska suffleer. Som grädde på moset länger de in hen oförklarlig och olidlig tolkning av Dirty Old Town, och med det ryker ett helt betygssteg.
