SG Lewis - Times

Sofie Andersson 00:00 18 Feb 2021

Stunderna vi värdesätter idag kan inte lovas i morgon. Det gjorde 2020 oss olidligt medvetna om. Istället försöker vi samla och koncentrera tiden. I en tröja som vi växte ur för flera år sedan, men som fortfarande är av ovärderligt sentimentalt värde. I ett bilderalbum eller i ett smycke som fått ärvas genom generationer. Eller så gör vi det genom musiken. Där kan vi återuppleva det som varit men också fly vad än som händer nu. 

SG Lewis släpper sitt debutalbum, en hyllning till det nuvarande ögonblicket. “Att dansa tillsammans kanske inte alltid finns där” säger SG Lewis om albumet. Men samtidigt som Times hyllar nuet, är soundet till stor del inspirerat av New Yorks discoera under 70-talet. Då var dansen och klubben en tillflyktsort, en plats för annorlunda uttryck och eufori. Times är en tribut till verklighetsflykten och en önskan om att få återskapa den igen. 

Med på albumet gästar bland andra Robyn, Nile Rodgers och Lucky Dave. Genom hela albumet håller SG Lewis oss på tårna, med mer klassiska discoinslag, housebeats och elektronisk pop. Som bäst är SG Lewis i sin minimalism, där ett starkt beat får skina. Som i Back To Earth och Times. Dessvärre är saker som “värst” när det rör sig allt för mycket åt mainstream-pop:en. Bortsett från det är Times ett klubbvänligt glädjerus som bör spelas på varenda hemmadisco i fortsättningen..

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Julien Baker – Little Oblivions

Julien Baker är en artist som man kan känna igen från artistsamarbetet Boygenius från 2018. Det var en trio bestående av de två mer kända akterna Phoebe Bridgers, Lucy Dacus, och den tredje, lite anonyma Julien Baker. Denna anonymitet har hon fullständigt kastat bort på sitt tredje album Little Oblivions, som i jämförelse med hennes tidigare släpp är storslaget, nästintill dekadent. Men gamla lyssnare kommer känna igen sig i de personliga och ofta oerhört mörka texterna. 

Evergrey - Escape of the Phoenix

Efter det föregående albumet The Atlantic, framstår denna giv som något mer direkt. Det är bra. Evergrey har alltid haft nära till det vemodiga balladuttrycket, även i hårdare spår. Trots fantastiskt låtskrivande har det länge funnits en önskan om att få höra lite mer aggressiva toner igen, men riktigt så hårt blir det inte här heller. Däremot är det som vanligt oerhört vackert och dessutom ganska lättillgängligt. Få röster inom metal har samma smärtsamt souliga röst som Tom Englund.

Frankfurt - Frankfurt

I närmare 15 år har den okända trion skapat experimentell musik, som aldrig har fått se ljuset förrän nu. På sitt debutalbum bjuder Frankfurt på en rad verk, som för tankarna både till rastlösheten och saligheten. 

Alec Baker - Ballet

Trap-beats, mulen himmel och ljummen sång. Jag gillar Alec Bakers nya minialbum Ballet. Speciellt Say What’s On Your Mind och Blind For You. Tydlig uppbyggnad, avskalat men drömskt och stundvis märkligt.