"You got to hand it to the Chinese: they have seen the knife, they have seen the fork, and yet they are hangin' in there with their chop sticks". Resonemanget är Jerry Seinfelds och väldigt lätt att applicera på The Sea and Cake.
För du måste ge The Sea and Cake att de har hört ny musik, de har sett Justin Timberlake gå från N'Sync till Neptunes, men de hänger kvar där inne med sitt fjäder-reverb.
Och sin soft rock-samling. Sina funkisarktitekts-"filmisar". Sitt visitkort till Wigerdals Värld.
De har haft åtta år och sex skivor på sig att fullborda sina Sagittarius- och Sergio Mendes-hyllningar, att finslipa sin elektroniska mjukhet, att manikyrera sin fingerfärdighet och att åka på storstadssafari och sjunga stämsång med the Navins, de två Eames-älskande Aluminum Group-bröderna.
På 2000 års [I]Oui[/I] gjorde de allt det där bättre än någonsin. Då klaffade allt. De överträffade sig själva. De fick det svåra att verka lätt och de fick nästan, men verkligen bara nästan, sin perfektionism att verka spontan.
[I]Oui[/I] var storslagen utan så mycket som en yvig gest. En stel, artig och väldigt ödmjuk revolution i studioteknik, gott omdöme och måttlighet. Det låter kanske inte så kul, men extremt bra.
[I]One Bedroom[/I] har samma ambition. Jag kan se den framför mig stå och vänta bakom draperiet, otåligt på sin tur, med fjärilar i magen och självförnöjt fladdrande mungipor. För att sedan på given signal, skrida in fullständigt oberörd, med en sällan skådad grace och le lagom avmätt mot juryn.
Men någon gång måste man sätta ner foten. Gå vidare! Gör nästa grej! Ni vann sist, ok? Jag vill i varje fall ha anledning att skriva en ny motivering, om ni envist ska vinna igen!
Men likt en smågay tjuren Ferdinand slår sig The Sea and Cake nonchalant ned på det pastellfärgade linoleumgolvet och sniffar förtjust på sin [I]One Bedroom[/I].
"Till och med de slentriankaotiska gitarrsluten distar bara mjukt och varsamt", påpekar McEntire förnöjt. "Och jag sjunger felfriare än någonsin", tillägger Prekops väna stämma. "Och visst är min akustiska gitarr i stillsamma [I]Try Nothing[/I] ovanligt elegant", dubbelkollar Prewitt.
Visst är det så.
Men tio låtar senare, på Bowies [I]Sound and Vision[/I] faller pusselbiten på plats. Inte bara är den skivans intressantaste spår - nästan porträttlik originalet och ändå så bekväm i Sea and Cakes varsamma händer - den ställer också den viktigaste frågan:
"Don't you wonder sometimes about sound and vision?" Jo, så att vi borde bära tvångströja", lyder svaret av [I]One Bedroom[/I] att döma.
Skivbolag:
Artist:
