På omslaget till nya EP:n Dear 27 pt. 2 ser vi Sabina Ddumba sittande med korslagda ben, klädd i vitt och lysande av ett inre ljus. En akustisk gitarr i bakgrunden. Och ungefär så låter albumet. Sabina verkar ha lutat sig in i sin souliga röst, och levererar fem downbeat soul/R’n’B-låtar som påminner mig om hur den amerikanska popen lät på 00-talet. Dear 27 pt. 2 känns som att sitta framför ZTV eller MTV och kolla på musikvideos med artister som Leona Lewis och Alicia Keys, när de var som störst. Jag tänker på Sade. Man vill liksom dansa tryckare.
Här, på sin andra EP för i år, har Sabina Ddumba lämnat det poppiga drivet som fanns på hennes tidigare album bakom sig. De fem låtarna går i ett långsamt tempo med ett soft beat i bakgrunden, inte sällan till ett mjukt akustiskt gitarrplock. Det blir aningen odynamiskt, men fungerar i det korta formatet och passar väl ihop med Sabinas sköna röst. Jag önskar dock att man fick höra mer av hennes förmåga som sångerska.
Bästa låten är enligt mig Best Friend, då Sabina Ddumbas och Joel Malkas röster kompletterar varandra utmärkt och då den catchy refrängen är en sådan som man nynnar på länge.
Det är en otroligt välproducerad EP, vilket gör den i överlag väldigt behaglig att lyssna på, oavsett vilken typ av musik man annars föredrar. Det lugna tempot gör den till suveränt lyssna-på-i-bakgrunden-material, vilket väl är på gott och ont. Ingenting chockerande händer, men det verkar heller inte vara meningen. Dear 27 pt. 2 inger en skön, soulig känsla – just så som omslaget utlovat.
