Rickie Lee Jones — Kicks

Patrik Forshage 00:00 12 Jun 2019

Rickie Lee Jones har påfallande kul på ett album fullt av tolkningar av hennes radiofavoriter från uppväxten. Det innebär dock inte att hon tappar kontrollen. Både Houston och You’re Nobody ’Til Somebody Loves You lånar hon från Dean Martins repertoar, och gör den förra till en hobo-ballad med glimten i ögat och den senare till stilfull swing. Mack the Knife i vänligt arrangemang rymmer omnämnanden av tidigare uttolkare som Louis Armstrong och Bobby Darin, såsom sångens tradition påbjuder, och även Nagasaki är egentligen äldre än Benny Goodmans populariserande version i början av 1950-talet.

Oberoende av seriositet i låtval behandlar Rickie Lee Jones sångerna med respekt och allvar, och frestas inte att ta ut svängarna för brett ens i en version av Johnny Rays Cry. Elton Johns My Father’s Gun gör hon till ett mästerverk med subtila detaljer typiska för inspelningsstaden New Orleans, och just den sortens sparsmakade och väl avvägda arrangemang - lika intrikat i såväl grundläggande beats och mjuka kontrabasgångar som exakta blåsinpass eller andra detaljer - är en av skivans största behållningar.

 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Mark Lanegan Band - Somebody’s Knocking

Att Mark Lanegan som få andra klarar att fånga essensen hos både Nick Cave och Iggy Pop vet vi sedan länge, och här är det mörkt och hotfullt som sig bör, med lager av gitarrer, mullrande pukor och tung elektronik. Det är mäktigt, suggestivt och… lite förutsägbart, va?

Berhana – Han

Berhana har lyckats hålla sin skimrande r’n’b under radarn sedan han debuterade med sin självbetitlade EP 2016. När Donald Glover, även kallad Childish Gambino, använde låten Gray Luh i serien Atlanta blev uppmärksamheten dock påtaglig. På debutalbumet Han lyckas Berhana inte bara presentera r’n’b som injekterats med psykedeliska och funkiga influenser. Hans bakgrund som manusförfattare bidrar förmodligen också till albumets konceptuella inramning som är minst sagt filmisk.  

Battles – Juice B Crypts

Juice B Crypts är den mest stressframkallande skiva jag har lyssnat på i år. Soundet består genomgående av gälla, osammanhängande och disharmoniska ljudeffekter från något oerhört enerverande datorspel i höghastighet eller, jag vet inte, Skrillex? Låtarna är i stor utsträckning helt olyssningsbara och för att vara helt ärlig så blev jag tvungen att hoppa över delar av vissa spår på grund av oljudsframkallad ångest.