Herregud. Det här en synd och en skam. Att ha gått från Tony! Toni! Toné!, peakat med ljuvliga Lucy Pearl och så hamna i denna tramsiga The Temptations-pastisch. Jag ser skivnamnet, visst. Men snälla Saadiq, sluta rulla runt på fossiler! Bara släpp stenkakorna. Förra skivans classic-flirtar var mer än man orkade redan då. Även om man kan frammana visst överseende med att Raphael Saadiqs stackars röst försvinner i den alltför fullmatade ljudbilden (hur läckert Raphael Saadiq själv än må finna storbandslivet) låter varenda låt precis som 100 Yard Dash – och har därmed noll självberättigande. Vänligen bär ut liket.
Skivbolag:
Artist:
